Tji fick vi...

Det blev ingen lugn kväll... Nu blir det ett ganska privat inlägg, men som jag skrivit tidigare så bloggar jag för att Fredrik och jag ska ha något att gå tillbaka till sedan, därför får ni också vara med på de lite mindre fräscha detaljerna! ;-)

När mitt fina sällskap åkt hem åt jag middag, gick ut med matbrickan och gosade ned mig i sängen för att kika på tv. Messade lite med Fredrik.
Jag vände på mig och kände att det rann en hel del vatten. Inget konstigt med det, för det har mestadels varit när jag rest mig eller vänt mig i sängen vattnet läcker.
Men nu var det som sagt en hel del och jag kommer på att jag har mina sista rena leggings på mig, resten har jag skickat med Fredrik hem för att han skulle tvätta. Tyckte det kändes som om det läckt så jag känner efter med handen, jodå, blöta brallor! Kul! Tur att dom är svarta så det inte syns tänkte jag.
Men då får jag syn på min hand som är täckt med blod!!
Upp och in på toa för att kolla, jodå, världens störtblödning!!
Ringde på barnmorskan och berättade vad som hände. Som tur var så var det en av mina favoriter, så det kändes lite tryggare mitt i allt. Hon ringde in en barnmorska till för att sätta ctg på bebisarna, kallade på jourläkare, kontrollerade min nål i armen och att mitt personnummer stämde på armbandet. Förberedde så mycket som gick nu när vi inte visste vad som skulle hända.
Mitt i allt försöker jag messa Fredrik, berätta vad som händer, utan att skrämma slag på honom! Jag kunde ju inte direkt ringa, så det fick bli via sms.
Han fixade barnvakt till Wille och slängde sig i bilen, stackaren!
Under tiden hade vi fått en fin kurva på ctg. Båda bebisarna verkade må bra så nu var det min tur att plågas.
Efter den värsta gyn-undersökningen jag varit med om (tack å lov hade jag barnmorskan med mig som stod vid huvudändan och hjälpte mig andas) och ett vul (vaginalt ultraljud) kunde läkaren sammanfatta det hela med att dom inte visste vad blödningen berodde på, men att det inte verkade vara någon förlossning på G.

Jag kom tillbaka till rummet och ungefär då kom Fredrik, med panik i blicken.
Vi fick en stund att prata innan läkare och barnmorska kom in igen och uppdaterade oss. Ungefär då började jag få sammandragningar, första timmen kom de var sjunde minut, sen lugnade det ner sig lite och kom var tionde minut. Jag fick en bricanyl-spruta och två panodil att sova på och lyckades sova ända till klockan sex imorse då Fredrik åkte hem för att lämna Wille på dagis och åka vidare till jobbet.
Jag halvsov en stund till innan det började knacka på dörren, frukostbrickor kom in och prover togs.
Jag har blivit beordrad "säng-toa" igen, så nu ligger jag där jag ligger.
Har även fått en ny medicin, cyklokapron, för att minska blödningen.

Idag under dagen har det varit ganska lugnt. Har en del små sammandragningar, men inget regelbundet eller smärtsamt. Vi får väl se vart det leder! Nu har läkarna i alla fall bestämt att sätter förlossningen igång så ska de inte göra något för att stoppa den...