Halvt ihjäl-skrämd!

Idag på morgonen var det dags för det dagliga ctg´t.
Skönt att Fredrik var kvar för självklart klampar vår "favorit" in...
Hon hittar inte Lajm, men Rabarb var desto lättare. Hon letar ett tag till efter Lajm, innan hon lämnar oss med orden att vi tar en kurva på bara tvåan. Sen går hon...

Kvar är vi, Rabarb tickar på fint men Lajm har vi inte fått höra!! Självklart börjar jag fundera, har jag verkligen känt Lajm idag?! Till slut frågar Fredrik detsamma, och allt jag kan säga är att jag har känt någon av bebbarna, högt upp på magen, lite åt vänster. Men det kan lika gärna vara Rabarbs armar som Lajms fötter...
Vad vi båda förstått är det ingen större idé att ta en kurva på bara ett av barnen! Visst, vi ser att just det barnet mår bra, men man vill få in en kurva på båda barnen samtidigt, för att se vem som är vem och att man inte lyssnar på samma hjärta med två dosor.
Fredrik fick hämta ett glas kallt vatten men då (efter de längsta 20-30 minuterna i mitt liv) kom barnmorskan in igen och hittade Lajms hjärtljud! Där och då föll en sten från hjärtat!
Alla andra barnmorskor har varit väldigt noggranna med att de gånger någon av bebisarna inte velat vara med åtminstone hitta hjärtljuden så vi vet att det är bra! Förhoppningsvis jobbar någon bättre i eftermiddag och jag kan få ett ctg till!

Till råga på allt fick jag stans blodtrycksfall av att ha legat på rygg för länge, så jag tillbringade närmsta halvtimmen kallsvettig, andfådd och skit-yr i en fåtölj nära fönstret medan Fredrik betalade lite räkningar, bäddade rent i min säng och plockade i ordning lite.
Sen drog han för att hämta lillskrutt, så nu är jag solo igen, tills på tisdag då Fredrik kommer in för ultraljudet och på onsdag ska Wille äntligen komma och hälsa på igen!