CTG är alltså när i vårt fall tre dosor kopplas fast med hjälpa av resårband på magen. En dosa var till varje bebbe som registrerar deras hjärtljud och en dosa som registrerar livmoderns sammandragningar/värkar.
En pulsmätare på mitt finger och en liten stav med en knapp i min hand där jag tycker varje gång jag känner en spark.
20-25 minuter senare kopplas jag bort, allt så fint ut idag igen och nu längtade jag efter en dusch!! Men vi väntar fortfarande på barnläkarna inne ifrån neo (småbarnsavdelningen) och mina läkaren som skulle komma under förmiddagen så den fick vänta. Men inga läkare dyker upp, det är inte alltid de har tid på helgen då det oftast bara är jourläkare som jobbar.
Men in kommer lunchen och därefter tar jag min efterlängtade dusch! Så skönt det kan bli när en orolig Fredrik hänger över duschdraperiet och undrar om allt går bra ;-)
Och nu börjar nedräkningen! Klockan 16 ska min lille älskling komma och hälsa på! Honom har jag inte träffat sedan jag nattade honom i fredagskväll! Cissi och Anneli kom och tog honom när vi fick åka in till förlossningen, sedan hängde han med dem till marknaden i Borensberg och vidare hem till mormor och morfar där han spenderat natten.
Som jag saknar!! Det är faktiskt det värsta med att ligga här!
Men runt 16-tiden knackade det på dörren och mitt finbesök är här! :-D En stor kram och snorig puss från min lille älskling smälter mamma-hjärtat på en gång!
Efter att Pia och Anneli åkt för att träna packade Fredrik ihop mitt rum, som egentligen var ett dubbelrum där vi haft lyxen att husera själva, men med risk för att få sällskap.
Nu flyttades jag till ett eget rum, mindre, lite sämre utsikt men med ett fönster som går att öppna! Underbart att få andas lite frisk luft!
Fredrik hjälpte mig att packa upp och komma iordning innan han och Wille-man åkte hem för att sova och jag tänkte göra samma sak.
Men runt halvåtta så började jag få sammandragningar, ungefär samtidigt som jag fick in mitt kvällsfika, lite te och mackor.
Det bestämdes att jag skulle avvakta lite.
Jag räknade på och efter en timme hade jag haft tre ordentliga sammandragningar, varav en faktiskt gjort lite ont och tre lite svagare.
Efter att barnmorskan pratat med jourläkaren beslutades det att jag skulle få en bricanyl-spruta igen för att att se om det skulle stanna av. Själva sprutan är inte så farlig att få, det sticker bara till och svider lite, men sen kommer skakningarna, jag blir visst mest skakig i händerna och hakan! Snart därpå kommer hjärtklappningen och sedan är det svårt att slappna av på en stund. Jag fick sprutan straxt innan 22, så jag tänkte vara vaken tills nattpersonalen kom och sa hej, de dök upp först 22:40 å då var jag trött!
Jag fick min söta lilla medicinburk med antibiotika-tabletter att ta, en vid midnatt och en klockan sex. Tidigare nätter har ju barnmorskorna kommit in och väckt mig när det är dags att ta dem, men den här barnmorskan föll mig inte riktigt i smaken så jag gick gärna med på att själv sätta alarm på mobilen för att kunna ta tabletterna själv. Efter att ha smsat lite med Fredrik om läget och att det lugnat ned sig la jag mig nedför att sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar