Början

Ja, det kommer väl bli en del bloggande nu igen. Dels så har jag tiden, men det här är också en tid som både Fredrik och jag nog kan ha nytta av i framtiden. Skönt att ha den nedskriven. Dessutom kan nära och kära ta del av det hela och vi slipper ringa 10 samtal och berätta samma sak, nu kan vi ägna de välkomna samtalen åt annat! :-)

Men vad hände då?
Jag har varit sjukskriven sedan mitten av augusti och försökt ta det så lugnt som det går med en snart två-årig grabb hemma. Vi har fått kämpa lite för att få gå upp i tid för honom på dagis och det har varit en hel del nu i och med säljandet av vårt hus och jakten på något nytt.
Men i fredags ljusnade det för oss, både på bostadsfronten (mer om det en annan dag) och Will-skrutt gjorde sin första långa dag (7-14:45) på dagis.

Vi avslutade dagen med en lugn kväll framför tvn, en dusch och sedan sängen. Vi ligger och pratar en stund när jag vid halv tolv känner att det blir alldeles varmt i sängen. Min första tanke var att jag hade kissat på mig, men en titt under täcket visade att så var inte fallet. Med en blandning av chock och panik insåg vi att det var vattnet som gått/börjat läcka ordentligt och efter ett samtal in till förlossningen som ville att vi skulle komma in var det bara att ringa barnvakt till Wille och invänta den. Ca en timme senare var två fina systrar på plats, tack Cissi och Anneli!

Fråga inte hur fort det gick, men snart var vi inne på US i Linköping och står och trampar i slussen till akuten, där någon från förlossningen skulle hämta oss.
Vi får ett rum, jag får lämna urinprov och fräscht nog mina binda för analys innan det görs en CTG-kurva för att mäta bebisarnas hjärtljud och eventuella värkar/sammandragningar. Det görs också ett snabbt ultraljud för att se hur bebisarna ligger och en mätning/kontroll av livmodertappen.

Eftersom läkaren inser att det inte är frågan av något annat än ett läckage av fostervatten får vi ett rum på förlossningen.
Där fick vi lite onformation och de började behandla mig.
Jag fick antibiotika mot eventuella infektioner, en spruta mot sammandragningarna och en spruta för att skynda på bebisarnas lungutveckling som är så som vi förstått det det mest kritiska just nu.

Så här het är man på förlossningen, mitt i natten, trött, lite orolig men ändå med lite hopp om framtiden!

Vi fick försöka sova lite, och fick väl ihop lite sömn i alla fall innan vi vaknade till en underbar utsikt!

Jodå! Ett igenmurat fönster!
Förmiddagen var seg, ett CTG-togs igen och jag började även få sprutorna mot eventuella proppar då jag är beordrad sängläge och bara får gå upp för att gå på toaletten eller sitta ned och duscha.
Framåt lunch flyttades vi upp på special-BB och har blivit jättebra omhändertagna!
Under eftermiddagen åkte Fredrik hem en sväng för att hämta lite grejer till mig, kolla till katterna och äta lite.
När han kom tillbaka hade jag haft en del sammandragingar (ca fyra stycken under en timme) så jag fick en spruta bricanyl igen, läskig spruta! Straxt efter så börjar händerna skaka och en olustkänsla sprider sig i kroppen i takt med hjärtklappningen! Men som tur är släpper sammandragningarna på en gång!
Kvällen blev lugn (vad annars?!) Jag somnade vid 21-tiden, men blev väckt en timme senare när nattpersonalen kom in och presenterade sig. Jag somnade om men blev väckt igen vid midnatt då det var dags att ta en antibiotika-tablett. Fick sova till 03 då barnmorskan kom in för att ge mig den andra och sista sprutan med kortison, som stressar på bebisarnas lungutveckling. Första delmålet avklarat i och med det!
Nu är nästa att de stannar inne tills på onsdag då jag går in i vecka 31 (30+0).
Vid sex väcktes jag igen för en antibiotika-tablett, och fick sedan sova till 08 då det var dags för sprutan mot proppar och lite frukost!