En helt underbar eftermiddag!

Efter ultraljudet försökte Fredrik få ihop vår veckan.
Jag hade inte träffat Wille sen fredagen, å då en snabbis. Efter lite funderande så ringde han sin underbara mamma som med mindre än en timmes varsel ställde upp som barnvakt!
Vi är dels lite "fega" med att vara hemma själva med Wille, skulle det hända något som gör att vi behöver åka tillbaka till sjukhuset fort vill vi slippa fixa barnvakt till Wille där och då.
Så det var bara att packa ihop lite mediciner och hämta rullstolen! Sen fick Fredrik motion!
Först får han köra ned mig till entrén, lämna mig på en bänk där och springa tillbaka upp till spec-bb för att lämna rullstolen. Sedan ner igen, ut och hämta bilen, parkera så nära det bara går, praktiskt taget i dörrarna och sen in för att hämta mig och packningen.
Sen bar det av till dagis! Jag var i valet och kvalet hela vägen, skulle jag vara lite "olydig" och följa med in och hämta Wille, eller vara duktig och vänta i bilen? Efter lite diskuterande med min käre man kom vi fram till att det är inte så stor skillnad på hur långt jag går för att hämta Wille mot hur långt jag har till dagrummet här på sjukan. Dessutom kunde jag ju vila inne på dagis om det krävdes.
Å gissa om det var en glad kille vi hittade i hallen!
Mamma! skrek han och slängde sig om halsen på mig! Underbara unge! Helst ville han bli buren ut till bilen, men han fick nöja sig med att hålla handen. Sedan åkte vi för att hämta fina farmor, man riktigt såg hur Wille satt och myste, mamma! sa han med jämna mellanrum och firade av ett leende!

Väl hemma så parkerade jag mig i soffan med min skrutt, han var lite trött efter en hel dag på dagis, så vi kramades ännu mer, myste och lekte lite lugnt medan farmor diskade och Fredrik lagade middag. Efter maten hann vi leka lite till, nu bjöd Wille på kaffe och lagade ännu mera mat åt mig där jag satt i soffan.
Efter en dansuppvisning av far och son, som fick både mig och farmor (och Wille) , att ligga dubbelvikta av skratt började klockan bli dags att åka. Jag fick ännu flera kramar och vi lämnade en vinkande Wille i farmors omsorg.

Istället för att åka raka vägen tillbaka åkte vi till nya huset! Fredrik hade fått över en hel del kartonger, mer än jag trodde! Det var skönt att gå ett varv medan det fortfarande var utan möbler ock kika in hur det såg ut. Jag bestämde också att det blir Willes rum eller vardagsrummet som först får nya tapeter, och gjorde nog en och annan ändring i mitt möblerande i huvudet. Sen började det bli lite jobbigt så vi åkte tillbaka mot sjukhuset.
Fredrik fick ännu ett motionspass och väl uppe på mitt rum skämde han bort mig genom att hämta mitt kvällsfika.
Sen sov jag gott, speciellt efter ett helt underbart sms från Fredrik på kvällen, och med mammahjärtat fullt av kramar och kärlek!