Vi klarade i alla fall delmål 10!

Vi kom inte längre än till delmål 10...!

I torsdags (26:e september) kväll började jag känna av lite "konstigt" ont i magen. Det började i höfterna och spred sig inåt mot mitten av magen, långt ned, och gick ned i ljumskarna och ut i låren.
Jag ringde på barnmorskan och vi kunde ganska snart komma fram till att det var nog sammandragningar, och de kom ganska regelbundet. Jag fick order om att ligga och hon ringde läkaren för att höra vad vi skulle göra. Läkaren ville att vi skulle göra ett sista försök att stoppa en eventuell förlossning så jag fick en bricanyl-spruta som hjälpte föga. Dags att ringa Fredrik! Han hade precis gått och lagt sig men fick väcka Wille och skjutsa honom till moster Pia och komma till förlossningen dit jag blev nedkörd efter att jag fått ännu mer bricanyl, intravenöst, utan att det hjälpt.

Nere på förlossningen blev jag undersökt, men hade en 3 cm lång tapp så barnmorskan (förresten samma som tog hand om oss den natten vi åkte in när vattnet gått) sa att här skulle det minsann inte bli några bebisar.
Jag fick ligga med ctg, men våra små mådde prima.
När Fredrik kom fick vi ett annat rum där vi fick order om att sova, lättare sagt än gjort!
Fredrik fick ett par timmars sömn, men jag låg där med värkar var femte minut... Jag var så trött!! Jag somnade och precis efter vaknade jag av en värk...
Sådär höll jag på tills klockan var runt 6 på morgonen, jag konstaterade att jag varit vaken en dygn nu och straxt därpå ökade smärtan en del och värkarna kom lite tätare. Vi ringde på barnmorskan och fick flytta tillbaka in på förlossningssalen, samma som vi hade fått Wille i! :-)

Eftersom det snart var skiftbyte så kopplades bara ctg för att hålla koll på bebbarna, undersökningen fick vänta till ungefär klockan 8 då dagskiftet kom. Det visade sig att jag var öppen 4-5 cm och nu fanns det ingen återvändo!

Fredrik hämtade frukost åt oss men jag fick inte i mig mer än ett par skedar fil för nu började det bli jobbigt! Jag andades igenom värkarna och Fredriks hand fick agera klämpåse!
Tiden gick framåt och Fredrik undrade mellan två värkar om vi skulle slå vad, halv 11 skulle det vara över sa han! Jag kunde ju inte vara sämre så jag kontrade med ett klockan 10! ;-)

Vid nio-tiden stämde jag träff med min bästa vän, lustgasen! Det blev med ens lite lättare även om Fredrik blev lite ensam i mina egna små sätt att klara av smärtan, jag räknar! Gjorde samma sak när Wille föddes. Jag tar ett visst antal andetag lustgas, och räknar sedan andetagen tills det är dags för nästa omgång lustgas. Något mystiskt sätt att koncentrera mig på och inte tänka på smärtan...
Eftersom de ville göra en hel del ctg´n och ultraljud så låg jag ned en hel del, men när jag var öppen 7 cm fick jag sätta mig upp och då tog det fart! Typ tre värkar senare kände jag att det var dags! Först ut var Lajm, som en liten kanonkula om jag ska tro Fredrik, klockan 10:54.
Det visade sig att det var inte min Alice som legat där utan en liten prins. Han skrek för fulla muggar och langades snabbt över till en sköterska som försvann med honom ut till barnrummet där läkare och sköterskor från NEO väntade. Fredrik följde med Lajm och en läkare och undersköterska tog hans plats vi mitt huvud samtidigt som en annan läkare försökte vända Rabarb som låg på tvären. Det var planerat att Rabarb skulle komma i säte men mina värkar stannade av och medan de öste på med värkstimulerande dropp fiskade barnmorskan tag på Rabarbs fötter å den vägen kom bebben, klockan 11:05!
Jag fick upp Rabarb typ 30 sekunder på magen, jag hann säga hej och klappa lite på bakhuvudet innan jag såg att det var en andra prins om de försvann ut med honom till ytterligare barnläkare och sköterskor från NEO.

Jag fick chansen att andas ut nu och efter en liten stund kom en av barnläkarna in och berättade att båda barnen mådde bra, och att de snart skulle komma in så jag fick se dom.
Jag fick vila en stund till innan Fredrik kom in, stolt som en tupp, och gav mig en puss innan jag äntligen fick kika på mina prinsar en liten stund. De låg i en transportkuvös och Fredrik följde med dom upp på NEO och höll koll innan han kom ned med lite bilder på dom och vi fick fika tillsammans. Tur hade vi med, för de hade två lunchbrickor över så vi fick i oss lite mat innan vi rullades upp på spec.BB igen. Lite telefonerande och en dusch senare fick jag äntligen komma in och kika och känna på våra små underverk!

Lajm vägde 2185 g och mätte 44 cm, Rabarb 1775 g och 42 cm.

Båda barnen mådde utmärkt! Lajm har andats själv hela tiden, det har iofs Rabarb med men behövde lite stöd av cpap de första timmarna i livet.

För att citera min kära man, för två år sedan hade vi inga barn, idag har vi triss i prinsar!

Mer strukna punkter på listan!

Delmål 1 - Klara ett dygn från vattenavgång
Delmål 2 - Hinna få båda kortisonsprutorna för bebbarnas lungor (tas med 24 timmars mellanrum)
Delmål 3 - Gå in i vecka 30+0
Delmål 4 - Ultraljud på fredag 13/9
Delmål 5 - En vecka från vattenavgång 14/9
Delmål 6 - Gå in i vecka 31+0 18/9
Delmål 7 - Ultraljud (AFI+flöde) 20/9
Delmål 8 - Två veckor från vattenavgång 21/9
Delmål 9 - Ultraljud (AFI+flöde+tillväxt) 24/9
Delmål 10- Gå in i vecka 32+0 25/9
Delmål 11- Tre veckor från vattenavgång 28/9
Delmål 12-Gå in i vecka 33+0 2/10

Sådär ja! Nu har vi bockat av två delmål till! Ultraljudet igår och idag går jag in i vecka 32+0!

Igår när läkaren var inne pratade vi lite om förlossning och jag frågade om det finns en chans att jag kan gå såhär tills tvillingarna är fullgångna.
Men så länge skulle jag inte få gå sa hon. Beroende på hur vi alla tre mår så tyckte hon att jag i nuläget skulle sikta in mig på en igångsättning (om inget händer) mellan vecka 34 och 36. Jag vet inte om hon menade fulla veckor eller inte, men vi får väl räkna med att bli trebarnsföäldrar i oktober helt enkelt!

Snart har vi våra två små apungar här!!

Ny säng!

Nu har undersköterskorna varit inne och bytt ut min säng! Tydligen finns det två sorters madrasser här och jag har haft den sämre. Men efter två och en halv vecka erkände hon att de insett att de blir inte av med mig i första taget så de bytte ut min säng till en med tempur-madrass. Men feg som hon är gjorde hon det innan hon ska vara ledig i två dagar, så jag inte skulle kunna skylla på henne om jag började sova sämre! ;-)

Wille Tokskrutt!

Vi har en ganska charmig son! Igår när vi hämtade honom berättade personalen hur han brukar peka på en av tjejernas ryggsäck, där det är en apa på, och sedan hoppa runt. Han låter som en apa och kliar sig på magen och i huvudet. Vi berättade stolt att det hade hans mostrar lärt honom! :-D
Imorse fick jag ett inlägg på facebook av en mamma på Willes avdelning. Hon hade lämnat sin dotter och Wille hade stått i hallen och kastat slängpussar efter henne när hon gick, sicken tjejtjusare!

En helt underbar eftermiddag!

Efter ultraljudet försökte Fredrik få ihop vår veckan.
Jag hade inte träffat Wille sen fredagen, å då en snabbis. Efter lite funderande så ringde han sin underbara mamma som med mindre än en timmes varsel ställde upp som barnvakt!
Vi är dels lite "fega" med att vara hemma själva med Wille, skulle det hända något som gör att vi behöver åka tillbaka till sjukhuset fort vill vi slippa fixa barnvakt till Wille där och då.
Så det var bara att packa ihop lite mediciner och hämta rullstolen! Sen fick Fredrik motion!
Först får han köra ned mig till entrén, lämna mig på en bänk där och springa tillbaka upp till spec-bb för att lämna rullstolen. Sedan ner igen, ut och hämta bilen, parkera så nära det bara går, praktiskt taget i dörrarna och sen in för att hämta mig och packningen.
Sen bar det av till dagis! Jag var i valet och kvalet hela vägen, skulle jag vara lite "olydig" och följa med in och hämta Wille, eller vara duktig och vänta i bilen? Efter lite diskuterande med min käre man kom vi fram till att det är inte så stor skillnad på hur långt jag går för att hämta Wille mot hur långt jag har till dagrummet här på sjukan. Dessutom kunde jag ju vila inne på dagis om det krävdes.
Å gissa om det var en glad kille vi hittade i hallen!
Mamma! skrek han och slängde sig om halsen på mig! Underbara unge! Helst ville han bli buren ut till bilen, men han fick nöja sig med att hålla handen. Sedan åkte vi för att hämta fina farmor, man riktigt såg hur Wille satt och myste, mamma! sa han med jämna mellanrum och firade av ett leende!

Väl hemma så parkerade jag mig i soffan med min skrutt, han var lite trött efter en hel dag på dagis, så vi kramades ännu mer, myste och lekte lite lugnt medan farmor diskade och Fredrik lagade middag. Efter maten hann vi leka lite till, nu bjöd Wille på kaffe och lagade ännu mera mat åt mig där jag satt i soffan.
Efter en dansuppvisning av far och son, som fick både mig och farmor (och Wille) , att ligga dubbelvikta av skratt började klockan bli dags att åka. Jag fick ännu flera kramar och vi lämnade en vinkande Wille i farmors omsorg.

Istället för att åka raka vägen tillbaka åkte vi till nya huset! Fredrik hade fått över en hel del kartonger, mer än jag trodde! Det var skönt att gå ett varv medan det fortfarande var utan möbler ock kika in hur det såg ut. Jag bestämde också att det blir Willes rum eller vardagsrummet som först får nya tapeter, och gjorde nog en och annan ändring i mitt möblerande i huvudet. Sen började det bli lite jobbigt så vi åkte tillbaka mot sjukhuset.
Fredrik fick ännu ett motionspass och väl uppe på mitt rum skämde han bort mig genom att hämta mitt kvällsfika.
Sen sov jag gott, speciellt efter ett helt underbart sms från Fredrik på kvällen, och med mammahjärtat fullt av kramar och kärlek!

Tillväxt-ultraljud

Igår var vi på ultraljud igen. Fredrik kom efter lunch och körde mig i full fart i rullstolen ned till rätt avdelning.
Det var lite svårt för barnmorskan att mäta de små liven, men efter lite knölande och både ryggläge och sidoläge för min del kunde hon göra det hon skulle.
Lajm väger 2261 gram nu! En stor liten krabat, som har en del pölar av fostervatten så h*n kan träna sina lungor. Fint flöde i navelsträngen med! Hon anade vilket kön det kanske kan vara, men eftersom hon var så osäker så ville hon inte säga något.
Rabarb är en lite mindre krabat, 1738 gram. Men båda barnen följer sina egna kurvor och växer som de ska enligt den så det är ingen fara! Där fanns det fostervatten så det räckte och flödet i navelsträngen var bra. Men Rabarb ville inte alla visa vad h*n var för en sort!
Skönt att barnen växer som de ska och mår bra. Lajm som ligger först ligger med huvudet nedåt, perfekt, och är störst, det underlättar också när det är dags för förlossning. Hur den där lille Rabarb ligger spelar inte så stor roll, huvud eller rumpa först kvittar när knubbisen innan banat väg! ;-)

Våra nära och kära!

Jag nämnde våra nära och kära i förra inlägget, men tyckte allt att de förtjänade ett eget inlägg!

Hela den här karusellen skulle vara så mycket svårare om vi inte hade er! Ni är GULD värda!!

Det här är min stora drivkraft just nu! Den lilla skrutten som hamnar så i kläm under den här perioden, van att alltid ha mamma hemma, och helt plötsligt försvinner jag bara! Knappt hunnit bli inskolad på dagis när han får börja med hela dagar, 7-16. Och mitt i allt så får han flytta också, stackars unge! Men coolare grabb får man leta efter. Visst är han ledsen i bland och saknar mig har jag fått höra. Men i det stora hela så nöjer han sig med att få höra att mamma är hos doktorn med bebisarna i magen, när han frågar efter mig,

Här har vi drivkraft nummer två! För varje dag de stannar i magen blir de starkare och starkare! Hur tråkigt det än är att ligga här så är det de bästa för Lajm och Rabarb!

Här har vi en hel hög med räddande änglar!
Farmor är aldrig långt bort när vi snabbt behöver barnvakt, hon sover gärna över och är med skrutten när Fredrik behöver komma iväg på något möte, någon av mina undersökningar eller behöver lite avlastning för att hinna med allt som ska göras.
Mina föräldrar ställer upp och står ut med vår lille huligan hela helgerna! Wille får hänga med på fotbollsmatcher och utflykter till skogen. Leka med vovven och sova över. Det gör att Fredrik hinner med att göra lite extra om helgerna, och det som är värt mest, han kan sova hos mig här på sjukhuset! Så underbart!

Här har vi en trio som kan! De underhåller Wille om helgerna, handlar åt mig, och åt oss!! Tack vare er har nu twinsen kompletta sängar som väntar på dom, och jag vet att när de är födda sen så kommer garderoben fyllas på med kläder i rätt storlek! Bästa systrarna ever!

Sen finns det dom som verkar på avstånd! Willes underbara faster, min hemska svägerska! ;-) Även fast hon inte kan vara lika närvarande fysiskt som resten av familjen så finns hon med! Behövs det prematur-kläder sedan när twinsen är här så faller det på hennes lott att utforska utbudet på Babyproffsen där borta i Norrköping, så hennes små brorsbarn slipper frysa!

Utöver den närmsta familjen så finns resten, så att säga, mina mostrar som ringer och oroar sig, och så dessa underbara vänner!
Jag tänker inte gå in på vilka ni är, för ni som bryr sig på riktigt och inte bara är nyfikna vet vilka ni är! Det här går så mycket lättare med era fina och uppmuntrande sms, kommentarer på facebook och fina inlägg där! Jag är jätteglad att jag har er!!

Läkar-date

Idag blev jag väckt av sköterskan klockan åtta för hon ville stickas lite, skönt med sovmorgon!
Straxt därefter kommer en annan sköterska in med en frukostbricka, tydligen var jag inte borttagen helt så idag slapp jag hämta min egna frukost! Lyxigt när man är alldeles nyvaken.
Efter frukosten blev det ett lyckat ctg och sedan slötittade jag lite på nyhetsmorgon i väntan på att läkarronden skulle komma.
Högst upp på min frågelista stod hemgång!
Jag är så kluven själv! Jag vill egentligen bara hem, på en gång, helst igår! Jag är trött på det här lilla rummet, väggarna börjar komma närmare och närmare för varje dag som går. Jag vill träffa och vara med Wille på hemmaplan, han trivs inte för fem öre här, och jag klandrar honom inte...
Samtidigt är det väldigt skönt att vara här! Skulle något hända har jag en barnmorska hos mig på en minut och läkaren är aldrig mer än fem minuter bort. För twinsens skull är det skönt, de får den vård de behöver på en gång om de skulle vilja titta ut.
På en del barnmorskor låter det som att när förlossningen är igång kommer det räcka med att jag nyser så är dom ute typ... Normalt sett tar den andra förlossningen ungefär hälften så lång tid som den första, och när Wille föddes började värkarna bli regelbundna kl 14 på torsdagen, och han är född 02:15 på fredagen. Ganska exakt 12 timmar alltså. Så visst att det kan gå fort, men jag är inte orolig för att det ska gå så fort att vi inte hinner komma in i tid.

Läkaren tyckte i alla fall att de inte vågar släppa hem mig helt i dagsläget, och det är jag helt okej med! Men eftersom det gick så bra i helgen så är det inga problem att jag åker hem ett par timmar över dagen ibland, så länge jag sover här och finns på plats för att ta mina prover på morgonen.
På tal om prover så var mitt crp bättre än någonsin, jag frågade inte om exakt siffra, men det ska ju ligga under tio, och innan dagens resultat var det bästa 20 eller 22, så under 20 var det nu! Framsteg!
Men eftersom det inte är helt bra så ska jag fortsätta att äta antibiotikan. Med tanke på att jag tar (alldeles själv!) innohep-sprutan med blodförtunnande så tyckte läkaren att jag skulle fortsätta med cyklokapron-tabletterna med, som är blödningshämmande.

Så nu ser jag fram emot att snart få se vårt nya hus igen. Fredrik är på banken i detta nu och fixar med lånen, och tillträdet! Så snart han kommer därifrån ska han fylla bilen med kartonger, Wille och farmor och börja flytta oss! Fina farmor har sovit över med mina pojkar i natt, så Wille-skrutt får vara hemma och leka hela förmiddagen med henne, istället för att följa med pappa på tråkiga möten på banken.

Tur att vi har våra nära och kära nu! 

Överrasknings-besök

Här sitter man i lugn och ro och försöker få eftermiddagen att gå.
Kvällspassets personal hade nyss varit inne och visat sig, kollat läget lite när någon gläntar på dörren, två systrar!! :-D
För att citera min son "Jösses" vad kul!
De hade med sig lite fika, fick fråga sina konstiga frågor och så gick den här dagen med!

Imorgon blir vi husägare i Fornåsa och Fredrik får ta hela husaffären på sitt ansvar när jag inte kommer någonstans. Vi fick en hög med papper av banken i fredags, typ en cm tjock som vi roat oss med att läsa och jag har skrivit under alla lån, blev en hel del!

Nu är frågan, ska jag ta en dusch nu, eller vänta tills jag blir nedkladdad av all gel imorgon efter ctg-undersökningen... Jag har stora saker att fundera på jag! 

Halvt ihjäl-skrämd!

Idag på morgonen var det dags för det dagliga ctg´t.
Skönt att Fredrik var kvar för självklart klampar vår "favorit" in...
Hon hittar inte Lajm, men Rabarb var desto lättare. Hon letar ett tag till efter Lajm, innan hon lämnar oss med orden att vi tar en kurva på bara tvåan. Sen går hon...

Kvar är vi, Rabarb tickar på fint men Lajm har vi inte fått höra!! Självklart börjar jag fundera, har jag verkligen känt Lajm idag?! Till slut frågar Fredrik detsamma, och allt jag kan säga är att jag har känt någon av bebbarna, högt upp på magen, lite åt vänster. Men det kan lika gärna vara Rabarbs armar som Lajms fötter...
Vad vi båda förstått är det ingen större idé att ta en kurva på bara ett av barnen! Visst, vi ser att just det barnet mår bra, men man vill få in en kurva på båda barnen samtidigt, för att se vem som är vem och att man inte lyssnar på samma hjärta med två dosor.
Fredrik fick hämta ett glas kallt vatten men då (efter de längsta 20-30 minuterna i mitt liv) kom barnmorskan in igen och hittade Lajms hjärtljud! Där och då föll en sten från hjärtat!
Alla andra barnmorskor har varit väldigt noggranna med att de gånger någon av bebisarna inte velat vara med åtminstone hitta hjärtljuden så vi vet att det är bra! Förhoppningsvis jobbar någon bättre i eftermiddag och jag kan få ett ctg till!

Till råga på allt fick jag stans blodtrycksfall av att ha legat på rygg för länge, så jag tillbringade närmsta halvtimmen kallsvettig, andfådd och skit-yr i en fåtölj nära fönstret medan Fredrik betalade lite räkningar, bäddade rent i min säng och plockade i ordning lite.
Sen drog han för att hämta lillskrutt, så nu är jag solo igen, tills på tisdag då Fredrik kommer in för ultraljudet och på onsdag ska Wille äntligen komma och hälsa på igen!

Delade meningar och inkompetent personal...

Jag har under mina två veckor här lärt känna personalen ganska bra. Jag har mina favoriter, de som funkar men även de som jag inte alls gillar!

I tisdags när vi pratade med läkaren om att få åka hem ett par timmar till helgen så sa hon att om läget inte förändrades så tyckte hon att det inte fanns något som hindrade det. Hon pratade lite om att från vecka 32, det vill säga nu på onsdag, så kanske jag skulle få åka hem mer permanent och ligga hemma istället för här.

Torsdagen kom och jag tog upp min permission igen, barnmorskan skulle prata med läkaren på fredagens rond.

Fredagen kom och eftersom Wille var ledig från dagis när Fredrik var ledig så kom min lillasyster och pappa in för att ta en fika med Wille under vårt ultraljud.
När vi kom tillbaka till rummet fick vi vänta bra länge på något besked. Två ringningar på klockan senare så kom barnmorskan in och berättade att läkaren sagt ifrån. Hon tyckte inte att jag skulle lämna sjukhuset, men skulle komma in och prata med mig under dagen.
Så Wille fick följa med morfar och hjälpa till att handla på Maxi, Fredrik tog tag i lite ärenden, han handlade och hämtade papper på banken för att jag skulle skriva under så han kan fixa tillträdet på nya huset själv.

Kvar blev jag, besviken, men väntade på läkaren för att de vet ju (förhoppningsvis) vad de pratar om!
Klockan gick, och ärligt talat var jag ganska ledsen. Det var sista chansen att få se vårt lilla "ruckel", där vi startat vårt liv, många fina minnen har vi fått därifrån! Jag väntade och väntade... Funderade på att ringa och fråga vart läkaren tagit vägen, men eftersom Fredrik skulle komma tillbaka väntade jag på honom så att han fick vara med och höra, och få chansen att ställa sina frågor.
Han kom vid tre-tiden, och halv fyra ringde vi och efterlyste läkaren.
Självklart har barnmorskan jag verkligen inte klarar av jobbat i helgen (vi är ganska säkra på att det var hon som "tog hand" om mig efter besöket på akuten när Wille var nyfödd). Hon ser väldigt frågande ut och säger att läkaren har ju gått hem! Men så bra!! Då blev vi rätt arga både jag och Fredrik, men hon skulle se vad hon kunde göra sa hon.
En stund senare kommer överläkaren från förlossningen upp till oss, och som tur är är hon en människa det går att prata med.
Vi berättade som det var, att det var sista chansen för mig att se "hemma", vad läkaren i tisdags sagt och så. Hon hade inte lusläst min journal innan, men förklarade riskerna för oss.
De vill ju självklart att vi ska vara på sjukhuset om förlossningen sätter igång och lite så, men hon tyckte att om natten till lördagen var lugn och det inte uppstod något nytt så kunde jag allt få åka hem ett par timmar, men förmaningen att inte börja plocka inför flytten ;-)
Själaglada och lite nervösa för att något skulle gå fel försökte vi få kvällen att gå. Fredrik visade prov på äkta kärlek och bytte sin matlåda mot min matbricka. Han fick käka läskig sjukhusmat medan jag mumsade hemmarullade köttbullar, gräddig svampsås och potatis! Underbart gott!
Natten flöt på, och efter morgonens ctg kom barnmorskan in och sa att läkaren gett mig tillåtelse att åka hem! Å så skönt! Med förmaningen om att ta det lugnt och inte ta några promenader så packade vi ihop oss på en gång och Fredrik rullade ut mig mot hissarna vid 11. Undersköterskan meddelade att hon avbokat både min lunch och min middag så vi fick lite tid på oss!
Så Fredrik fick köra ned mig i rullstol till entrén där jag satte mig på en bänk och väntade medan han sprang upp med rullstolen igen och körde fram bilen.
Så underbart med frisk luft! Vad jag njöt, vi hann åka ett par hundra meter innan jag sa till Fredrik att jag på sätt och vis redan var nöjd, och vi kunde åka tillbaka ;-)
För att slippa laga mat stannade vi till på Pizza Hut och tog med oss lite lunch hem.
Bilresan var ganska jobbig. Jag fick inga direkta sammandragningar, men lite ont och en obehagskänsla i magen. Men väl hemma, efter en stund i soffan släppte allt.
Vi åt vår mat, tittade på en värdelös film från Svenska Tvillingklubben och som jag njöt! Det var underbart att få komma hem, det luktade hemma och att bara tillbringa eftermiddagen i soffan var mer värt än jag vet inte vad!
Det enda som saknades var egentligen Wille. Men vi kände båda två att det var skönare att han stannade hos mormor och morfar, dels sparade vi en hel del tid om något skulle hända och vi var tvungna att snabbt ta oss tillbaka till sjukan och vi slapp förvirra honom med att jag plötsligt var hemma för att sedan försvinna igen. Han är arg på mig så det räcker ändå!
Fredrik passade på att få lite gjort medan jag flötade i soffan och myste med min Tubbe Bubbe Bäbis-kisse! Som jag saknat! Till och med Zuzzi var inne en sväng och fick en kram!

Fredrik och jag slog två flugor i en smäll, han hämtade ned alla mina kläder och en stor kartong. Sedan höll han upp ett plagg i taget och jag beslutade om vilka han kunde packa ned och vad jag ville ha med mig till sjukhuset.
Framåt halv fem-fem insåg vi att vi kanske skulle börja tänka på att åka tillbaka.
Ingen av oss var speciellt hungrig så vi struntade i middag och medan Fredrik packade bilen passade jag på att trotsa förmaningarna lite och gå ett varv runt huset för att se allt en sista gång!

Vi var tillbaka på sjukan runt halv sju och kvällsfikade på varsin baguette Fredrik fixat på vägen in.

Nu kan jag ÄNTLIGEN se fram emot flytten imorgon. Nu känns det bara bra, jag har fått avsluta ett kapitel i livet och kan se på det nya med andra ögon! Fredrik och jag spenderade kvällen i min säng, trångt och mysigt, med att planera framtiden, drömmar om huset och hur vi ska möblera.
För att fira visade jag Fredrik hur cool jag är som kan ta mina egna sprutor, och han var inte sen med kameran! Men frågan är om ni vill se... ;-)

Sen stupade vi i säng båda två, trötta som små grisar!

Ännu flera delmål uppfyllda!

Delmål 1 - Klara ett dygn från vattenavgång
Delmål 2 - Hinna få båda kortisonsprutorna för bebbarnas lungor (tas med 24 timmars mellanrum)
Delmål 3 - Gå in i vecka 30+0
Delmål 4 - Ultraljud på fredag 13/9
Delmål 5 - En vecka från vattenavgång 14/9
Delmål 6 - Gå in i vecka 31+0 18/9
Delmål 7 - Ultraljud (AFI+flöde) 20/9
Delmål 8 - Två veckor från vattenavgång 21/9
Delmål 9 - Ultraljud (AFI+flöde+tillväxt) 24/9
Delmål 10- Gå in i vecka 32+0 25/9
Delmål 11- Tre veckor från vattenavgång 28/9
Delmål 12-Gå in i vecka 33+0 2/10

Det rullar på här! Har under helgen kunnat stryka två delmål till! Känns riktigt skönt att de håller sig där inne, en månad till och de räknas som fullgångna (22 oktober). Det är ändå inte så länge kvar!!

Nu har vi bockat av ett ultraljud från i fredags. Fredrik tog ledigt för att kunna vara med och vi fick se våra busiga bebbar igen. Det var en riktigt trevlig läkare som gjorde undersökningen.
Båda skruttungarna hade fina flöden i navelsträngarna och Rabarb hade bra med fostervatten. Lajm har fostervatten, men mycket mindre. Så antagligen är det Lajms vatten som gått, men det finns fortfarande så pass mycket att Lajm, precis som Rabarb, kan träna sina lungor genom att svälja fostervatten. Båda barnen hade fyllda urinblåsor vilket visar på att njurarna funkar fint och vattenmängden räcker. Skönt att veta!
Men inte ville de visa sig den här gången heller! Jag börjar tro att vi inte ska få veta innan vad det är som väntar oss. Vi får väl se om de vill visa oss på tisdag, då det är dags igen.

Igår var det även två veckor sedan vattnet gick. Känns skönt att de stannar i magen, varje dag räknas och att veckorna tickar på är underbart!!

Vad jag saknar...

Jag fick förslaget från min mamma, att skriva en lista på vad det är jag saknar när jag ligger här. En del saker är ju ganska självklart, jag saknar Wille! Så sådana saker tänkte jag faktiskt skippa, utan istället fundera mera på de där små sakerna som man kanske tar för givet!

Jag saknar:

• lukten av hemma, här luktar ingenting
• hemlagad mat! Maten här är helt okej, men inte som hemma! Speciellt ris och pasta saknar jag, och en ordentlig köttbit! Ge mig en rejäl köttbit, pommes och bea-sås, gärna med baconlindad sparris och en tomat-rödlök-fetaost-sallad! Eller potatismos! Eller svärmors mat!
• lite mer varierad mat... Landstinget har gjort en förjävla bra deal på priset på köttfärs, biff serveras i alla fall tre gånger i veckan. Ett ägg till frukost vore trevligt! Eller något annat pålägg än ost och kalkon på en annan macka än lingongrova eller pågenlimpa...
• frisk luft, jag vill sitta ute och känna den friska höstluften
• närhet, att kunna få en kram av någon man älskar, när man vill och behöver
• färg, här är allt vitt eller grönt, mina knallrosa foppatofflor i hörnet lyser upp fint!
• täcke, ett tomt påslakan räcker förvisso rent värmemässigt, men det är inte gosigt för fem öre!

Den där listan kan säkert göras längre... ;-)

Att slitas mellan sina barn...

Det jobbigaste med att ligga här är inte att just ligga här... Jag kan fördriva tiden ganska bra, jag kan sova ut, förmiddagen går åt till undersökningar. Efter lunch kan jag läsa, titta på tv och bara göra vad jag vill. Kvällarna blir det en del tv-tittande.

Men det riktigt jobbiga är att slitas mellan Wille och tvillingarna!
Jag vill inget hellre än att få komma hem till Wille!! Byta blöjor, läsa godnatt-saga, bada, leka och bara vara tillsammans! De stunder han är här hos mig på sjukhuset blir ju inte riktigt som hemma!
Skulle tvillingarna födas nu är det inte längre BARA jag som behöver ta hand om dom, för det är ju så det är nu! Fredrik får rodda vardagen med allt vad det innebär, när jag "leker kuvös". Är de födda kan vi dela mera på allt, han kan vara här på sjukhuset med dom och jag kan få ta en kväll/natt med Wille! Som jag längtar!
På så vis vill jag att de ska födas nu, nu, NU!!!
Men å andra sidan... Wille har sin underbara pappa hemma hos sig! För varje dag tvillingarna stannar i magen blir de starkare och den tiden vi kommer behöva hjälp för att de ska må bra kortas... Varje dag räknas!

Så vem ska jag tänka på? Jag kommer ju helt klart längst bak, så farligt är det inte att ligga här! Samtidigt har jag ju en relation till Wille som jag inte har till tvillingarna ÄN! Så vem behöver mig mest?

Nu när det har börjat pratas om permis känns det med ens mycket lättare! Att få komma hem till Wille ett par timmar och bara vara gör att det är lite lättare att prioritera tvillingarna sedan!
Att bara krypa upp i soffan och titta på Pororo tillsammans, läsa en saga eller bygga lite duplo vore ju underbart!

Nu när vi efter helgen får tillträdet till nya huset förenklar det ju en hel del! Enplansvilla är inte helt fel i det här läget! Jag kommer kunna vara så gott som sängliggande, precis som här! Samtidigt som min lille skrutt får ha sin mamma hemma!
Nu är det bara att hålla tummarna och hoppas att allt fortsätter som det gör, å att jag faktiskt kan få komma hem på heltid från och med vecka 32! Hoppas!!

Dags för tillträde!!

På måndag får vi tillträde till vårt nya hus, underbart!!
Fredrik får väl ta mötet på banken på egen hand också, men det är en värdslig sak!
Nu hoppas jag verkligen att jag får komma hem en stund i helgen, antagligen sista gången, lite sorgligt, men ändå början på något nytt. Början på vårt liv som en tre-barnsfamilj!

Uppfyllda delmål och nytt på listan

Delmål 1 - Klara ett dygn från vattenavgång
Delmål 2 - Hinna få båda kortisonsprutorna för bebbarnas lungor (tas med 24 timmars mellanrum)
Delmål 3 - Gå in i vecka 30+0
Delmål 4 - Ultraljud på fredag 13/9
Delmål 5 - En vecka från vattenavgång 14/9
Delmål 6 - Gå in i vecka 31+0 18/9
Delmål 7 - Ultraljud (AFI+flöde) 20/9
Delmål 8 - Två veckor från vattenavgång 21/9
Delmål 9 - Ultraljud (AFI+flöde+tillväxt) 24/9
Delmål 10- Gå in i vecka 32+0 25/9
Delmål 11- Tre veckor från vattenavgång 28/9
Delmål 12-Gå in i vecka 33+0 2/10

Jag har fått två nya ultraljudstider. Skönt att de kollar upp mina bebbar med jämna mellanrum. På första ultraljudet, på fredag, ska de bara kolla flödet i navelsträngarna och kontrollera mängden fostervatten.
Den andra tiden, nästa tisdag ska de förutom samma saker som på fredagens ultraljud även titta till hur mina busar växer :-)

Lugna gatan

Ja, här är det lugnt! :-) Det är i och för sig riktigt skönt!!

Proverna ser bättre ut, möjligtvis att mitt järnvärde börjat sjunka lite igen.

Men dagens godaste nyheter, om min sänka fortsätter sjunka (den ska inte vara över 10, jag hade 27 när jag kom in som steg till 35, men nu ligger på 20) om inget nytt tillkommer så kanske jag får åka hem ett par timmar till helgen! :-D Underbart!!
Det fick mig att stiga ett par snäpp, det här fixar jag!! :-D

Tji fick vi...

Det blev ingen lugn kväll... Nu blir det ett ganska privat inlägg, men som jag skrivit tidigare så bloggar jag för att Fredrik och jag ska ha något att gå tillbaka till sedan, därför får ni också vara med på de lite mindre fräscha detaljerna! ;-)

När mitt fina sällskap åkt hem åt jag middag, gick ut med matbrickan och gosade ned mig i sängen för att kika på tv. Messade lite med Fredrik.
Jag vände på mig och kände att det rann en hel del vatten. Inget konstigt med det, för det har mestadels varit när jag rest mig eller vänt mig i sängen vattnet läcker.
Men nu var det som sagt en hel del och jag kommer på att jag har mina sista rena leggings på mig, resten har jag skickat med Fredrik hem för att han skulle tvätta. Tyckte det kändes som om det läckt så jag känner efter med handen, jodå, blöta brallor! Kul! Tur att dom är svarta så det inte syns tänkte jag.
Men då får jag syn på min hand som är täckt med blod!!
Upp och in på toa för att kolla, jodå, världens störtblödning!!
Ringde på barnmorskan och berättade vad som hände. Som tur var så var det en av mina favoriter, så det kändes lite tryggare mitt i allt. Hon ringde in en barnmorska till för att sätta ctg på bebisarna, kallade på jourläkare, kontrollerade min nål i armen och att mitt personnummer stämde på armbandet. Förberedde så mycket som gick nu när vi inte visste vad som skulle hända.
Mitt i allt försöker jag messa Fredrik, berätta vad som händer, utan att skrämma slag på honom! Jag kunde ju inte direkt ringa, så det fick bli via sms.
Han fixade barnvakt till Wille och slängde sig i bilen, stackaren!
Under tiden hade vi fått en fin kurva på ctg. Båda bebisarna verkade må bra så nu var det min tur att plågas.
Efter den värsta gyn-undersökningen jag varit med om (tack å lov hade jag barnmorskan med mig som stod vid huvudändan och hjälpte mig andas) och ett vul (vaginalt ultraljud) kunde läkaren sammanfatta det hela med att dom inte visste vad blödningen berodde på, men att det inte verkade vara någon förlossning på G.

Jag kom tillbaka till rummet och ungefär då kom Fredrik, med panik i blicken.
Vi fick en stund att prata innan läkare och barnmorska kom in igen och uppdaterade oss. Ungefär då började jag få sammandragningar, första timmen kom de var sjunde minut, sen lugnade det ner sig lite och kom var tionde minut. Jag fick en bricanyl-spruta och två panodil att sova på och lyckades sova ända till klockan sex imorse då Fredrik åkte hem för att lämna Wille på dagis och åka vidare till jobbet.
Jag halvsov en stund till innan det började knacka på dörren, frukostbrickor kom in och prover togs.
Jag har blivit beordrad "säng-toa" igen, så nu ligger jag där jag ligger.
Har även fått en ny medicin, cyklokapron, för att minska blödningen.

Idag under dagen har det varit ganska lugnt. Har en del små sammandragningar, men inget regelbundet eller smärtsamt. Vi får väl se vart det leder! Nu har läkarna i alla fall bestämt att sätter förlossningen igång så ska de inte göra något för att stoppa den...

Lite mer antibiotika...

Egentligen var min antibiotika-kur över, men eftersom infektionsvärdet fortfarande inte är bra, även om det sjunkit mer, så ska vi köra på ett par dagar till, så det blir mera maracas-tabletter!

Annars rullar det på, jag mår bra, bebisarna mår bra! Inga tecken på att de vill ut än och så får det gärna fortsätta!

Cissi och Anneli kom hit med min lille skrutt förut så jag fick mysa lite med honom innan han och Fredrik åkte hem för att göra sig iordning för veckan som kommer. Cissi och Anneli stannade en stund till innan de drog för att käka pizza. Kvar blev lilla jag, ensam, med en tallrik pasta, korvsås och broccoli.

Nu väntar en kväll i lugn och ro, förhoppningsvis finns det något bra på tv som kan hålla mig sällskap.

Äntligen lyckades vi med lite bilder!

Idag gick ctg´t bra, och Fredrik hade telefonen i fickan så vi lyckades med lite bilder! Inte de bästa men man ser vad det handlar om i alla fall!

 Jag håller Lajms dosa, Fredrik får hålla koll på Rabarb. Mitt uppe på magen sitter dosan som håller koll på aktiviteten i livmodern.

 Pulsmätare på mitt finger och under tummen har jag staven med en knapp där jag trycker varje gång någon av bebisarna sparkar.

Här är skärmen allt registreras på. 154 är Lajms hjärtljud, med slag per minut. 147 är Rabarb. Jag vet inte hur mycket ni ser men siffrorna omvandlas till en kurva, straxt över det gröna fältet. Det man vill se är att hjärtaktiviteten stiger och sjunker och de jämförs så man tydligt ser att det är båda bebisarna man lyssnar på.
Den svarta åttan är livmoderns aktivitet, som också har en kurva, men den händer det sällan något på.
Det röda, 98, är min puls, som även syns som den röda grafen längst ned i vänstra hörnet.

Så det här roar vi oss med varje förmiddag. Oftast behöver man trycka eller vinkla någon av dosorna, så Fredrik har varit populär förra veckan när han var här lite mer. Nu får barnmorskorna slita lite ;-)

Lördagsmys

Man får göra vad man kan för att mysa till det här! Så ikväll har jag avbeställt min sjukhus-middag så ska Fredrik ta med sig något gott att mumsa på! Vi ska väl gosa ned oss tillsammans i hans väldigt obekväma pappasäng (som är snäppet bredare än min snäppet skönare säng) och bara vara, se en film eller något! Lite kvalitetstid helt enkelt! Lätt att glömma bort varandra i en sådan här situation, men vi gör vårt bästa för att komma ihåg varandra och Wille, och inte lägga all fokus på tvillingarna!

Så nu längtar jag efter min stora älskling, som är hemma under ett par timmar för att göra lite nytta, men han borde vara tillbaka om ett par timmar!

En gammal bild, men jag gillar den! Från den tiden då det bara var vi, innan livet startade!

Det eviga tjatet om busiga bebbar!

Nu har Hulda och Ulrik ställt till det igen! ;-) (Ja, så bra går det när Fredrik och jag försöker föra seriösa diskussioner om namnförslag om kvällarna :-D )

Som ni nog vet vid det här laget så görs det ju ett CTG varje förmiddag. Tre dosor kopplas till magen, en till varje bebis som registrerar deras hjärtljud, en som registrerar sammandragningar. Jag har en klämma på fingret för att mäta min puls och får dessutom hålla i en liten stav med en knapp på som jag trycker på varje gång jag känner en spark. Allt detta redovisas sedan på en skärm med olika kurvor.

Varje gång är det ju någon bebis som busar och inte vill vara med. Oftast visar de sig genom att vi får lyssna på hjärtljuden men de ska ligga så konstigt som möjligt så det inte registreras på skärmen.

Lajm vet vi ju ligger med huvudet nedåt, men Rabarb har flyttat runt lite så idag fick läkaren komma in och göra ett snabbt ultraljud för att se hur bebben vridit till det egentligen.
Det visade sig att Rabarb numer sitter upp i magen, rumpan nedåt och hjärtljuden hittade vi nästan på min rygg!

Dags att sätta nya mål!

Nu när vi klarat av ännu ett delmål är det väl dags att fylla på listan lite! :-)
Får väl se om den är komplett så eller om det kommer att läggas till något roligt vi kan se fram emot och använda för att räkna ned tiden.

Delmål 1 - Klara ett dygn från vattenavgång
Delmål 2 - Hinna få båda kortisonsprutorna för bebbarnas lungor (tas med 24 timmars mellanrum)
Delmål 3 - Gå in i vecka 30+0
Delmål 4 - Ultraljud på fredag 13/9
Delmål 5 - En vecka från vattenavgång 14/9
Delmål 6 - Gå in i vecka 31+0 18/9
Delmål 7 - Två veckor från vattenavgång 21/9
Delmål 8 - Gå in i vecka 32+0 25/9
Delmål 9 - Tre veckor från vattenavgång 28/9
Delmål 10-Gå in i vecka 33+0 2/10

Det är i alla fall fruktansvärt skönt att de slipper stoppa sammandragningar om kvällarna nu! (peppar, peppar) Men det har de inte behövt på flera dagar nu och det är ett jättebra tecken. För tillfället finns det inget som visar på att förlossningen kan vara på G, men det kan ju tyvärr ändras fort!

Delmål 5 avklarat!!

Mål 1 - Klara ett dygn från vattenavgång
Mål 2 - Hinna få båda kortisonsprutorna för bebbarnas lungor (tas med 24 timmars mellanrum)
Mål 3 - Gå in i vecka 30+0
Mål 4 - Ultraljud på fredag
Mål 5 - En vecka från vattenavgång

Wohoo! :-D Idag firar vi att det är en vecka sedan vattnet gick, och bebbarna är fortfarande på insidan utan några tecken på att de vill komma ut!
Det firar vi med att avbeställa sjukhusmaten till kvällen så ska min älskling fixa go-middag åt oss!
Underbara älskade!

Fredagens bestyr!

Men visst lyckades vi med ett lyckat CTG! Alldeles ensam, nästan! :-) Vi hittade bebbarna och fick in en kurva på 45 minuter med båda två! Det såg bara bra ut och vi fick faktiskt avbryta för att jag inte klarade av att ligga på rygg längre. Svanken höll på att gå av och jag kände att blodtrycksfallet var på G. Tydligen går det en stor ådra genom hela kroppen som under en graviditet kläms av tyngden på livmodern och bebisarna så man får ett ordentligt blodtrycksfall. Ingen fara egentligen, bara obehagligt för man vänder sig automatiskt när man känner det komma om man till exempel sover. Men fråga Fredrik, man kan fastna på rygg hemma i sängen och få slå lite på sin man för att få uppmärksamheten till sig och hjälp upp! :-P

Efter ett besök av mamma och pappa kom min lille skrutt en stund och hälsade på innan han följde med sin mormor och morfar hem för att skämmas bort i helgen.
Fredrik fick ragga upp en rullstol och så bar det av nedåt i hissen för att gå på ultraljud.
Allt såg fint ut, Lajm har mindre vatten än Rabarb, men inte tomt. Så det är väl Lajms vatten som gått... Men båda växte fint och följer sina egna kurvor. Lajm som ligger först, med huvudet nedåt väger ungefär 1900 g. Rabarb ligger med rumpan nedåt och väger ca 1500 g.
Vi skulle ju ta reda på könet, men ingen av busarna ville visa oss, så vi får nog helt enkelt vänta tills vi får träffa dom!
I och med ultraljudet kunde vi bocka av ännu ett delmål på våran lista, skönt!

Mål 1 - Klara ett dygn från vattenavgång
Mål 2 - Hinna få båda kortisonsprutorna för bebbarnas lungor (tas med 24 timmars mellanrum)
Mål 3 - Gå in i vecka 30+0
Mål 4 - Ultraljud på fredag
Mål 5 - En vecka från vattenavgång (det prickar vi in på lördag)

Eftermiddagen ägnade vi åt att bara vara, umgås och prata! Underbart!!

Vid 19:30 fick vi komma in på NEO-IVA för ett studiebesök. Träffa lite personal och se hur det såg ut där.
Det var inte så läskigt som jag trodde det skulle vara, men intensivvårdssalen kändes lite läskig. Men eftersom våra små ändå är ganska stora behöver de kanske inte ligga där så länge, om ens något!
Vi fick se undersökningsrum och höra lite om rutiner. Se köket där vi kommer få laga våran mat under tiden vi bor där och lite annat. Väldigt trevlig personal, som avslutade med att vi var mer än välkomna att komma in igen om vi hade fler frågor eller ville kika på något.
Efter det mumsade vi i oss lite kvällsfika innan jag somnade gott innan klockan var 22! Sovit gott i natt, skönt att känna sig lite utvilad!

Lotta-besök och hembakade kakor!

Igår eftermiddag kom min fina svägerska och hälsade på! Hon fyllde på mitt lilla förråd med kexchoklad, polly med bilsmak, mjölkchoklad och hembakade kakor! Hon kan hon! :-)
Pratade bort eftermiddagen också, får tiden att gå lite snabbare.

När hon åkt hem var det dags för lite middag och sedan satte sammandragningarna igång... :-/ Kändes annorlunda mot tidigare med de lugnade sig när jag legat någon halvtimme så vi slapp medicinera i alla fall, skönt!
Mitt crp såg inte så mycket sämre ut, gått från 29 till 34 så jag har fått gå på tabletter även inatt så får vi se vad morgonens test säger.

Idag vaknade jag tidigt! Det skulle tas blodprov för att se hur effektivt de blodförtunnande sprutorna fungerar, och det måste göras innan jag får den såklart, så straxt efter klockan 06 kom barnmorskan in, men hon lyckades på första försöket!
En dusch på det och nu ska jag hämta mig lite frukost, har precis fått lämna crp och fått min morgonspruta!

Nu frukost, sedan ctg! Efter det kommer mamma och pappa för att hälsa på och hämta Wille så Fredrik och jag får lite tid i helgen!
Å lagom till lunch är det ultraljud!! :-D

Nya nålar pch provtagningar

Igår kväll började min nål i handen göra lite ont, men det fanns inte tid till att sätta någon ny så jag fick vänta tills idag med att få den bytt.
På förmiddagen jobbade en av mina favoriter bland barnmorskorna och vi lyckades få till ett lyckat CTG med båda knoddarna på samtidigt under en längre stund!
Eftersom jag mått så bra senaste dagarna så tyckte hon att vi kunde ha bort nålen i handen utan att sätta någon ny. Skulle läget förändras skulle de sätta ny utifall.
Så skönt att bli av med den men underbart är kort!
Straxt därefter som läkaren och berättade att infektionsprovet som tas med ett stick i fingret varje morgon var lite sämre. Inte dåligt men det var på väg åt fel håll.
Så hon var lite inne på att byta ut mina antibiotika-tabletter mot att få det intravenöst, alltså genom nålen vi precis tagit bort...
Men för min skull skulle någon från narkosen som är proffs sätta den. Killen klarade det på andra försöket, och det var en snäll en som inte grävde för att hitta rätt utan var riktigt försiktig :-) Men nu sitter nålen i armvecket, inte lika bekvämt men, men...
Nu ska de ta nya prover under eftermiddagen så får vi se vart infektionen är på väg. Jag känner mig ju lite förkyld så provresultatet kan bero på det, eller en infektion i livmodern. Så vi får avvakta och se helt enkelt!

Nu blir det lite besök i eftermiddag innan det snaaaaaart är fredag morgon och jag får träffa Wille igen! Han ska sova över hos mormor och morfar i helgen så jag får ha Fredrik hos mig över natten.
Dags för oss att fortsätta ta tag i allt som blir! I början av veckan hann vi med att prata med mäklarna och ordna husaffären, nu ska vi lösa den ekonomiska biten och vardagen!

Imorgon är det dags för ultraljud, och jag har börjat fundera på om jag inte vill ta reda på könen då... Känns på något vis bättre att veta nu och jag kan förbereda lite mer om jag vet hur det ligger till! Men vi får väl se vad Fredrik säger om saken också!

Onsdag-kväll

Igår var mitt hjärta här och hälsade på! Underbart och tokjobbigt!

Jag tror han har växt en halvmeter senaste dagarna, snutten min. Mamma är ju inte så rolig nu förtiden, men han hade med sig en jättefin teckning åt mig och vi kramades och tittade på youtub-klipp med fisande hundar tillsammans!
Avslutade kvällen med att mysa ned oss i min säng och äta välling!

Sov riktigt gott under natten sedan, vaknade bara till vid 12 och 06 för antibiotikan, men somnade om lika fort igen och vaknade kvart i 8!

Stackars Fredrik får slita!

Här ser undersköterskorna till att min älskling inte är sysslolös! Han fick en trave sängkläder, sedan var det bara för honom att puffa mina kuddar.. ;-)
Men oj så gott jag sovit sedan dess :-P

Här ser ni ju förresten hur mycket jag fått röra på mig, det är dörren till toaletten ni ser bakom Fredrik!

Framsteg!

Å vad jag är nöjd! Varje kväll vid 8-9tiden har sammandragningarna kommit och behövts stoppas med bricanyl. Men igår var det riktigt lugnt! Jag hade nästan ställt in mig på att behöva ringa på personalen runt 9 för att få sprutan, men icke sa Nicke! Inga sammandragningar att prata om och jag har sovit ganska gott inatt.
Men jag börjar få ont i halsen, men något ska jag väl roa mig med när jag ligger här. Morgonens prover och mediciner är tagna så nu väntar jag bara på att läkaren ska bestämma om dagens CTG-kurva duger eller om det blir en omgång efter lunchen.
Det brukar ju vara Rabarb som är svår att få in, men det gick jättebra idag, Lajm har flyttat på sig och ligger lite längre ned och visade sig ibland för att sedan smita undan. Bus-bebbar! Men vi hörde två olika, fina hjärtljud alla fall.
Barnmorskorna ska väl vara glada att jag håller dem sysselsatta, tre barnmorskor för att sätta en kurva är väl inte direkt vad som krävs i vanliga fall. Men så är ju å¨andra sidan det här inga vanliga bebisar!

Idag kan vi bocka av ännu ett delmål! Vecka 30+0 är här, nu satsar vi på fredag!

Mål 1 - Klara ett dygn från vattenavgång
Mål 2 - Hinna få båda kortisonsprutorna för bebbarnas lungor (tas med 24 timmars mellanrum)
Mål 3 - Gå in i vecka 30+0
Mål 4 - Ultraljud på fredag
Mål 5 - En vecka från vattenavgång (det prickar vi in på lördag)

I kväll kommer Fredrik in med Wille en sväng, jag längtar ihjäl mig! Men det dröjer väl ett par timmar till, Fredrik jobbar till 15, sen ska han hämta skrutt på dagis och fixa lite middag innan de kommer.
Jag pratade med Wille i telefonen i går innan han skulle lägga sig. Det var en sur kille som av någon konstig anledning inte fick oboy av sin pappa precis innan läggdags när han var törstig. Han har det inte lätt, min lille prins! ;-) Wille berättade också att han och moster Nenna ska flytta i hop i lekstugan i nya huset, att han saknade morfar och mormor och att han ätit kaka hos farmor! Både Fredrik och jag trodde det skulle bli lite jobbigt med telefonsamtalet, men Wille accepterade att vi la på och mamman klarade sig utan tårar med!

Nu ser jag fram emot lite sällskap när helgen närmar sig. Imorgon kommer kanske svärmor och Fredriks syster och hälsar på och på fredag kommer Fredrik med Wille en stund på förmiddagen innan min mamma och pappa hämtar honom för att Fredrik ska kunna följa med på ultraljudet och sedan ska Wille sova hos mormor och morfar och Fredrik får sova över hos mig, skönt med sällskap! 

Annars går det faktiskt bättre än väntat att sitta här och glo! Jag känner att det blir ännu lättare nu när jag kommer upp och får röra lite på mig också.

Nya delmål och lättnad

Gud vilken skillnad det är på hur jag mår idag! Det gör fruktansvärt stor skillnad på att få komma upp lite, förvånande stor! Jag är mycket piggare och gladare, det tär mer än man tror att ligga i ett litet rum och bara vila. Tänkte jag ska visa er någon dag hur fint jag har det här, men det gör jag någon gång när Fredrik varit här och städat! :-D

Vi har fått ett nytt delmål också. Skönt att kunna bocka av en del!

Mål 1 - Klara ett dygn från vattenavgång
Mål 2 - Hinna få båda kortisonsprutorna för bebbarnas lungor (tas med 24 timmars mellanrum)
Mål 3 - Gå in i vecka 30+0 (det gör vi imorgon!)
Mål 4 - Ultraljud på fredag
Mål 5 - En vecka från vattenavgång (det prickar vi in på lördag)

Jag gillar mitt mål 4! Ringde Fredrik när jag fått tiden och berättade att nu måste ju twinsen stanna därinne, för vi ska ju få se dom på fredag! :-) Då kan de ju inte smita, ultraljud är ju hur kul som helst att gå på! Håller tummarna för att vi får en bild med, så kan ni också få se våra små underbaringar!

Nu ska jag snart rusa (läs vanka) ut i dagrummet och haffa mig lite kvällsfika, en kopp citronte och en macka kommer sitta fint, det ska jag njuta av med tvn som sällskap.
Ska ta och ringa Fredrik sedan med, han och Wille skulle ta en sväng till nya huset ikväll, var visst en del grejer som hyllor och så som säljaren undrade om vi ville ha istället för att hon skulle göra sig av med det. Fattade jag rätt på Fredrik var det bland annat massa bra förvaringshyllor i källaren och det kan ju vara riktigt bra att ha.

Det roliga är att det är Fredriks gamla lärare som ägt huset nu, eller ja, hon och hennes man byggde det. De hade känt igen varandra på kontaktskrivningen idag, världen är bra liten tyckte jag, men Fredrik kontrade med att Fornåsa är bra litet... ;-)

Dags att börja packa...

Det är dags för Fredrik att börja packa på allvar! Senast första oktober blir vi Fornåsa-bor, i ett hus där vi faktiskt kommer få plats, alla fem!

Jag hade tänkt visa er en bild, men mäklaren var för snabb och hann ta bort det från nätet, men lugn bara, det kommer! ;-)

Date med barnläkaren!

Jag har insett att det finns vissa barnmorskor här på avdelningen som man tjänar mer på att fråga om vissa saker, en del får ingenting att hända medan andra får allt att hända!
Redan i lördagsmorse nere på förlossningen blev vi lovade att vi skulle få träffa en barnläkare från neo för att få lite information, men det hände inget varken lördag eller söndag. Det kan jag ha en hel del överseende med, de har inte lika mycket folk som i veckorna och så. Men igår sköts det bara upp hela tiden.
Fredrik ville ju vara med när läkaren kom så det känns som om Wille varit lite åsidosatt under de här dagarna, när Fredrik fått sitta här hos mig och vänta på att det kanske ska komma någon.

Men idag händer det grejer! Först å främst lyckades vi pricka in över 10 minuterskurva på CTG med båda bebbarna samtidigt, jag får komma upp mer och nu innan lunchen var barnläkaren här!

Och vad sades då? Här i Linköping tar de emot barn från vecka 23, och i Norrköping från vecka 30 (vilket jag går in i imorgon). Förhoppningsvis får vi en plats här men det går inte att garantera.
Det går ju inte säga något direkt, men rent generellt räknar de med att våra tvillingar ska slippa respirator, det kommer räcka med en cpap, som hjälp för andningen. De kommer inte kunna/orka äta själva utan det blir en sond via näsan ned i magen och till att börja med kommer de ligga i varsin stängd kuvös.
Fredrik och jag kommer få bo i anslutning till avdelningen, men eftersom de antagligen kommer ligga på intensivvårdsavdelning till att börja med får vi inte vara helt tillsammans, även om vi har "fri tillgång" till våra små underbaringar. Wille-mannen är såklart välkommen han med, men det kommer väl bara bli kortare besök för hans del, blir lite långtråkigt att kika på en bebis i en plastlåda ;-)

Men för varje dag som går blir utgångsläget bättre och bättre, och snart har vi klarat andra målet, imorgon!
Vi ska få komma på studiebesök på avdelningen med, för att få se hur det ser ut där inne. Skönt att vara förberedd! Fredrik kommer få följa med tvillingarna upp till avdelningen på en gång och får sedan springa imellan BB och neo tills de släpper upp mig dit.

Nu väntar nog en lugn eftermiddag för min del, ska passa på att ringa upp de som ringt under förmiddagen och imorgon hoppas jag att min lille skrutt har tid att komma och hälsa på sin mamma!

Dagens bästa!

Jodå, nu får jag komma upp lite grann! Hädan efter är det slut på friden, nu får jag minsann hämta mig egen mat /äta i dagrummet, underbart! :-D

Känner på mig att eftermiddagen har fler goda nyheter... ;-)

Lite mera medicin och efterlängtad sömn!

Sammandragningarna ville inte riktigt ge sig i går kväll så det blev en spruta bricanyl igen. Sedan lugnade det ned sig mer igen. Läkaren kikade på kurvorna och var ganska säker på att det var bådas hjärtljud, men det hade mätts lite för kort tid för att kunna garantera något. Får väl se om vi kan lyckas få in ett bra CTG idag.

Somnade gott igår vid 22-tiden, blev väckt halv ett för medicinering, men jag somnade nog om lika fort igen! Fick in morgontabletten också och satte klockan själv, skönare att vakna så än att bli väckt tycker jag.
Sov tills klockan ringde vid sex, svalde tabletterna och låg och halvsov en och en halv timme till.

Hittills idag har jag hunnit äta frukost, fått min spruta med blodförtunnande, en informationsfolder om för tidig vattenavgång och barnmorskan jagar barnläkare åt oss för fulla muggar. Snart borde Fredrik vara här med och då tänkte jag lyxa till det med en dusch!
Har varit "duktig" och gjort lite av min sjukgymnastik med. Största riskerna med att vara sängliggande är blodproppar, främst i benen, och lunginflammation. Så här ska det vickas på tår och fötter och andas djuuuuuupa andetag en gång i timmen. Har lite andra övningar med, så inte nacke och axlar stelnar ihop för mycket. Men värst är nog höfterna just nu!
Jag kan ju inte ligga på rygg, inte bra för bebisarna och jag får sånt blodtrycksfall att jag nära på svimmar när jag gör det, magen är att glömma av förklarliga skäl, så kvar är att ligga på sidorna... Aj i höften! Jag försöker variera ställning så mycket som går, men det är lite svårt att ligga bekvämt. Varierar med att sitta en del, men det tär på svanken istället. Ska bli så skönt att kunna ligga och sitta som man vill sedan, om två månader förhoppningsvis ;-)

Idag hoppas vi på att vi ska få en chans att prata lite med barnläkarna innefrån neo-avdelningen. Risken är ju ganska stor att vi kommer hamna där inne. Det finns inte en barnmorska eller läkare här som tror jag kommer klara av att hålla twinsen inne till 22 oktober, då de räknas som fullgångna.
Just nu kör vi med små delmål, nästa mål är som sagt imorgon, då vi går in i vecka 30+0. Nästa mål är lördag, då har de klarat en vecka "utan" vatten.
Skulle vara skönt att få veta lite generellt om vilken vård de kan tänkas behöva beroende på när de föds.
När slipper man respirator, sondmatning och lite sådant... Vilka är riskerna? Det enda vi vet nu är ju att största risken är lungorna. Och att i alla fall den tvillingen som förlorar vattnet kommer kunna ha sämre lungkapacitet för att den inte kan träna sin andning på samma vis som den andra, då detta görs med hjälp av fostervattnet.

Näe, nu ringde Fredrik som inte hittar någon p-plats, lagom stressad var han, stackaren...

Bus-Rabarb och CTG-kontroll

Fredrik har ju så fint döpt våra barn i magen.
När vi trodde att det bara var en skrutt i magen fick Lajm sitt namn. Tydligen var mamman i det hela lite sur och tvär i början av graviditeten så namnet var ganska givet tyckte Fredrik. Eftersom jag mådde så annorlunda mot när jag väntade Wille så var vi övertygade om att vår lilla Lajm är en liten tös.
Känslan säger att tvilling 2 är en grabb som Fredrik kallar för Rabarb.
Och den här Rabarb är inte riktigt lika väluppfostrad som sin "syster" (observera att vi bara gissar och tror kön här!) utan busar gärna lite med oss och personalen.

Varje förmiddag så tas en CTG-kurva och jag kan med ganska stor koll peka ut vart de ska sätta mätaren för att få in Lajms hjärtljud, och det tickar på fint sedan.
Idag krävdes det tre barnmorskor och en läkare med ultraljudsmaskin för att hitta rätt på Rabarb! Hjärtljuden finns där och låter bra men vill inte riktigt registreras på CTG-maskinen.
Efter många försök gav vi upp och gjorde ett nytt försök nu på kvällen. Efter en timme skulle vi precis ge upp, men då hittade barnmorskan ett ställe och en vinkel som fungerade.
Nu var hjärtljuden lite för lika varandra bara, så läkaren ska ta sig en närmare titt på det och kontrollera så det var två hjärtljud och inte samma som vi fick in.

Har fått en bricanyl-tablett idag med, har en del sammandragningar som de vill häva tidigt, men jag tror de är på väg tillbaka så nu blir det att lägga sig ned och vila för att se om det krävs lite mer medicin eller vad som händer!

God morgon, måndag!

Jag har faktiskt sovit ganska bra inatt! Somnade ganska fort för att bara vakna till vid midnatt och ta antibiotikan, vända på mig och somna om. Vaknade runt 2-tiden och låg vaken en stund för att sedan somna om till straxt innan sex. Dags för lite antibiotika igen och nu har jag nog vaknat för dagen.
Först på mitt schema står att ringa Willes dagis, informera om att han är för snorig för att komma och hur läget är i övrigt, att vi inte vet något typ! Just nu lutar det åt att Fredrik får vara hemma med Wille, han kan ju inte jobba natt eller två-skift och få ihop förskoletiderna.

Tänkte redan upp lite i mitt medicinschema:
Kl. 06 - antibiotikatablett
Kl 08 - spruta mot eventuella proppar
Kl 12 - antibiotikatablett
Kl 18 - antibiotikatablett
Kl 20 - spruta mot eventuella proppar
Kl 00 - antibiotikatablett

Så ser det ut för närvarande. Idag när det finns mer personal på plats kommer vi får träffa mina läkare på ronden, förhoppningsvis barnläkarna och kunna lägga upp en liten planering. Jag vill gärna få göra ett ultraljud för att kolla upp hur twinsen växt sedan sist, men mest för att få veta hur mycket vatten de har där inne. Det bildas hela tiden nytt vatten, men hur förhåller det sig till det de förlorar?

Näe, dags att ringa dagis, messa Fredrik för att höra hur natten varit och när han kommer innan jag ska äta lite frukost!

Söndagen

Efter lite frukost så var det dags att ta ännu en CTG-kurva. Med våra små busiga bebbar fick pappa hjälpa till en hel del. Hade tänkt få till ett kort på det hela men med mig halvstittandes/liggandes i sängen med Fredrik framför mig som fick en dosa i varje hand att hålla rätt vinkel på så hjärtljuden blev så tydliga som möjlig sket det sig, men vi får fler chanser!
CTG är alltså när i vårt fall tre dosor kopplas fast med hjälpa av resårband på magen. En dosa var till varje bebbe som registrerar deras hjärtljud och en dosa som registrerar livmoderns sammandragningar/värkar.
En pulsmätare på mitt finger och en liten stav med en knapp i min hand där jag tycker varje gång jag känner en spark.
20-25 minuter senare kopplas jag bort, allt så fint ut idag igen och nu längtade jag efter en dusch!! Men vi väntar fortfarande på barnläkarna inne ifrån neo (småbarnsavdelningen) och mina läkaren som skulle komma under förmiddagen så den fick vänta. Men inga läkare dyker upp, det är inte alltid de har tid på helgen då det oftast bara är jourläkare som jobbar.
Men in kommer lunchen och därefter tar jag min efterlängtade dusch! Så skönt det kan bli när en orolig Fredrik hänger över duschdraperiet och undrar om allt går bra ;-)

Och nu börjar nedräkningen! Klockan 16 ska min lille älskling komma och hälsa på! Honom har jag inte träffat sedan jag nattade honom i fredagskväll! Cissi och Anneli kom och tog honom när vi fick åka in till förlossningen, sedan hängde han med dem till marknaden i Borensberg och vidare hem till mormor och morfar där han spenderat natten.
Som jag saknar!! Det är faktiskt det värsta med att ligga här!
Men runt 16-tiden knackade det på dörren och mitt finbesök är här! :-D En stor kram och snorig puss från min lille älskling smälter mamma-hjärtat på en gång!

                                                                Underbara fina unge!

                                                     En fin lillasyster kom på besök också!

                                                   Tillsammans med en lika fin storasyster!

Efter att Pia och Anneli åkt för att träna packade Fredrik ihop mitt rum, som egentligen var ett dubbelrum där vi haft lyxen att husera själva, men med risk för att få sällskap.
Nu flyttades jag till ett eget rum, mindre, lite sämre utsikt men med ett fönster som går att öppna! Underbart att få andas lite frisk luft!
Fredrik hjälpte mig att packa upp och komma iordning innan han och Wille-man åkte hem för att sova och jag tänkte göra samma sak.
Men runt halvåtta så började jag få sammandragningar, ungefär samtidigt som jag fick in mitt kvällsfika, lite te och mackor.
Det bestämdes att jag skulle avvakta lite.
Jag räknade på och efter en timme hade jag haft tre ordentliga sammandragningar, varav en faktiskt gjort lite ont och tre lite svagare.
Efter att barnmorskan pratat med jourläkaren beslutades det att jag skulle få en bricanyl-spruta igen för att att se om det skulle stanna av. Själva sprutan är inte så farlig att få, det sticker bara till och svider lite, men sen kommer skakningarna, jag blir visst mest skakig i händerna och hakan! Snart därpå kommer hjärtklappningen och sedan är det svårt att slappna av på en stund. Jag fick sprutan straxt innan 22, så jag tänkte vara vaken tills nattpersonalen kom och sa hej, de dök upp först 22:40 å då var jag trött!
Jag fick min söta lilla medicinburk med antibiotika-tabletter att ta, en vid midnatt och en klockan sex. Tidigare nätter har ju barnmorskorna kommit in och väckt mig när det är dags att ta dem, men den här barnmorskan föll mig inte riktigt i smaken så jag gick gärna med på att själv sätta alarm på mobilen för att kunna ta tabletterna själv. Efter att ha smsat lite med Fredrik om läget och att det lugnat ned sig la jag mig nedför att sova.

Början

Ja, det kommer väl bli en del bloggande nu igen. Dels så har jag tiden, men det här är också en tid som både Fredrik och jag nog kan ha nytta av i framtiden. Skönt att ha den nedskriven. Dessutom kan nära och kära ta del av det hela och vi slipper ringa 10 samtal och berätta samma sak, nu kan vi ägna de välkomna samtalen åt annat! :-)

Men vad hände då?
Jag har varit sjukskriven sedan mitten av augusti och försökt ta det så lugnt som det går med en snart två-årig grabb hemma. Vi har fått kämpa lite för att få gå upp i tid för honom på dagis och det har varit en hel del nu i och med säljandet av vårt hus och jakten på något nytt.
Men i fredags ljusnade det för oss, både på bostadsfronten (mer om det en annan dag) och Will-skrutt gjorde sin första långa dag (7-14:45) på dagis.

Vi avslutade dagen med en lugn kväll framför tvn, en dusch och sedan sängen. Vi ligger och pratar en stund när jag vid halv tolv känner att det blir alldeles varmt i sängen. Min första tanke var att jag hade kissat på mig, men en titt under täcket visade att så var inte fallet. Med en blandning av chock och panik insåg vi att det var vattnet som gått/börjat läcka ordentligt och efter ett samtal in till förlossningen som ville att vi skulle komma in var det bara att ringa barnvakt till Wille och invänta den. Ca en timme senare var två fina systrar på plats, tack Cissi och Anneli!

Fråga inte hur fort det gick, men snart var vi inne på US i Linköping och står och trampar i slussen till akuten, där någon från förlossningen skulle hämta oss.
Vi får ett rum, jag får lämna urinprov och fräscht nog mina binda för analys innan det görs en CTG-kurva för att mäta bebisarnas hjärtljud och eventuella värkar/sammandragningar. Det görs också ett snabbt ultraljud för att se hur bebisarna ligger och en mätning/kontroll av livmodertappen.

Eftersom läkaren inser att det inte är frågan av något annat än ett läckage av fostervatten får vi ett rum på förlossningen.
Där fick vi lite onformation och de började behandla mig.
Jag fick antibiotika mot eventuella infektioner, en spruta mot sammandragningarna och en spruta för att skynda på bebisarnas lungutveckling som är så som vi förstått det det mest kritiska just nu.

Så här het är man på förlossningen, mitt i natten, trött, lite orolig men ändå med lite hopp om framtiden!

Vi fick försöka sova lite, och fick väl ihop lite sömn i alla fall innan vi vaknade till en underbar utsikt!

Jodå! Ett igenmurat fönster!
Förmiddagen var seg, ett CTG-togs igen och jag började även få sprutorna mot eventuella proppar då jag är beordrad sängläge och bara får gå upp för att gå på toaletten eller sitta ned och duscha.
Framåt lunch flyttades vi upp på special-BB och har blivit jättebra omhändertagna!
Under eftermiddagen åkte Fredrik hem en sväng för att hämta lite grejer till mig, kolla till katterna och äta lite.
När han kom tillbaka hade jag haft en del sammandragingar (ca fyra stycken under en timme) så jag fick en spruta bricanyl igen, läskig spruta! Straxt efter så börjar händerna skaka och en olustkänsla sprider sig i kroppen i takt med hjärtklappningen! Men som tur är släpper sammandragningarna på en gång!
Kvällen blev lugn (vad annars?!) Jag somnade vid 21-tiden, men blev väckt en timme senare när nattpersonalen kom in och presenterade sig. Jag somnade om men blev väckt igen vid midnatt då det var dags att ta en antibiotika-tablett. Fick sova till 03 då barnmorskan kom in för att ge mig den andra och sista sprutan med kortison, som stressar på bebisarnas lungutveckling. Första delmålet avklarat i och med det!
Nu är nästa att de stannar inne tills på onsdag då jag går in i vecka 31 (30+0).
Vid sex väcktes jag igen för en antibiotika-tablett, och fick sedan sova till 08 då det var dags för sprutan mot proppar och lite frukost!

Här kommer det nog att hända lite i framtiden...

Jaha, som de flesta av er redan vet så är vi inlagda (för gott tänkte jag säga ;-) ) på specialBB här i Linköping tills våra små kottar bestämt sig för att titta ut.
Sent i fredagskväll gick vattnet/började läcka så vi spenderade natten på förlossningen innan vi hamnade här uppe på avdelningen.

Kommer att komma en längre uppdatering, antaligen ikväll. Snart kommer läkarna på ronden, sen blir det lunch och en dusch innan min saknade lille plutt kommer på besök! Som jag saknar!! :'-(

Jag är gift med en kändis!

Gissa vilken kändis jag är gift med? I vanliga fall kan jag se vissa likheter med Ben Stiller.
Men iklädd Willes nya sombrillor liknar han en svensk!
Frågan är om ni ser vad jag ser?

Här var det lugnt!

Hej och hå! Här var det lite väl lugnt va? Men jag kan väl kanske försöka bättra mig medan jag har chansen!
Lite har i alla fall hänt sedan i mars.
Wille har hunnit bli 18 månader och lär sig nya saker varje dag. Just nu är det väldig fokus på språket och det riktigt bubblar ur ungen!

Fredrik (och jag så gott jag kan) sliter med det sista för att få ordning på huset som ligger ute på försäljning, drygt en vecka kvar till först visningen!  Spännande!!

Varför ska vi sälja vårt älskade lilla ruckel då? För att livet ibland tar sina egna vägar helt enkelt...
Vi bestämde oss för att skaffa syskon till Wille-man och i mitten av mars blev vi gravida! :-) Vi började planera och bestämde oss för att vi kunde bo med två barn i alla fall i ett år för att sedan börja sälja vårt och hitta något större så småningom. 
Men som sagt blir det inte alltid som man tror!
När vi var på ultraljudet för kub-testet förklarade barnmorskan att hon skulle kika runt lite innan hon sa något.
Vi kikade på skärmen och det lilla knytet när barnmorskan visade upp en liten och sa att här har vi en liten krabat för att sedan flytta dopplern lite för att sedan säga,  "och här har vi en liten krabat till!".

Där och då blev vi tysta! Inte en bebis, utan två!! Där sprack våra planer men vilken lycka!!
Så nu lever vi i ett litet kaos, men förhoppningsvis har det klarnat lite tills i början av november då våra små mirakel kommer!

Allra finaste lillasyster!

Jag har nog belönats med dn finaste systern man kan få!
I fredags ställde hon glatt upp och var barnvakt åt Wille när Fredrik och jag var bortbjudna på middag.

Vi var hemma igen och bytte av en trött syster vid halv ett tiden. Skönt att få sova nu tänkte jag och Fredrik, men nej då!
Efter någon timme hemma fick vi ringa och väcka (läs skrämma slag på) Fredriks föräldrar och fråga om de kunde komma hit och ta hand om Wille, för vi skulle till akuten!
Efter ett par timmar där fick vi äntligen åka hem, hemma lagom till sju och jag hade varit vaken över ett dygn, Fredrik var rätt spak han med av förklarliga skäl. Vem kommer och hämtar willeman då? Efter bara fem timmars sömn, jo, min fina syster!

Älskade lillasyster, vad jag är glad att jag har dig!!

Vilken tur!

Vilken tur att jag har min Wille-kille! Tänk, då hade jag fått torka köksbordet alldeles själv...!

Mostersbus!

Jag undrar vem som har roligast?
Jag får iaf lite tid över när Wille leker med moster Anneli!

Grabbens vårgarderob

Nu har vi shoppat loss lite igen! Jackor och skor stod på listan. Som vanligt tycker jag det är svårt att hitta prisvärda, snygga men framför allt funktionella kläder till lilleman. Men nu underlättades det ju lite av att han behöver strl 86 och då kan man i de flesta affärer gå upp till pojkavdelningen.
Men skor är fortfarande svårt! Finns inte stort utbud i strl 22... Men ett par gillade jag, de med dragkedjan. De turkosa med kardborreband får duga här hemma, i leran!

Lite kul med den vändbara jackan med! Mörkblått är inte riktigt Willes färg, men den gröna är!

Willes rum!

Än är det inte riktigt klart, lite smågrejor kvar att fixa men ni kan ju få tjuvkika in!

Det finaste jag har!

Det tar sig!

Igår var min plan att ta med mig Fredrik till Motala Återvinning och lämna möblerna vi inte längre vill ha. Orka hålla på och sälja saker för struntsummor på typ Blocket när man kan göra en god gärning och lämna sakerna där.

Men Fredrik hade inte alls någon lust med det, han ville bara vara hemma och göra ingenting, så jag tänkte att jag skulle utnyttja min lillasyster till det. Men istället blev det en fika med sagda lillasyster och Willes morfar!

Eftermiddagen fortsatte vi röjja på övervåningen och nu är det nära! En stor skänk står kvar på Willes rum, den ska in till vårt rum och Willes lekförvaring ska upp till honom. Sen är det bara småpysslet kvar! :-D

Jag har haft lite dåligt samvete att låta Wille sova i rummet när det är ett mindre kaos, men Fredrik övertalade mig till att det är bättre så än att flytta in honom till vårt nya rum ett par dagar och sedan tillbaka in till hans... Och han har nog rätt!

Wille verkar trivas bra! Han har sovit gott i natt också och tycker det är riktigt kul att vi plockar fram leksaker vi inte haft plats för innan.

Idag blir det en tur till Motala återvinning, med Anneli och Cissi. Fredrik packade in alla möbler i går i bilen så det är bara att åka när mostrarna dyker upp!

Ha en bra fredag!!

Pösmunk!

Har ni träffat min son? Pösmunken Holmström förmiddagsmyser!

Duktiga prinsen!

Igår flyttade vi ut vår säng och började ordna i Willes rum! Klart hann vi inte men Wille sov själv i rummet hela natten!
Stolt mamma!!
Fast det kändes bra konstigt igår att inte sova tillsammans, tyst var det också!
Men tänka sig, vi överlevde båda två!

Slö-mellis!

Idag äter vi mellis i fåtöljen, mysigt värre!

Det man inte har i huvudet...

... fick vi ha i benen igår!

Vi tog oss en tur till storstan och Ikea, främst för att köpa sängben till vår säng, in på Ikea och plockar på oss en kudde till Wille,bord och stolar och bokhylla till hans rum.

Allt med känslan av att vi glömt något... Men nej då! Till kassan och ut till bilen. När jag ska lyfta in Wille i bilen kom vi på att vi glömt sängbenen!
Så det var bara att släpa in oss igen... Valde sängben och tog reda på vart de fanns. Väl där fanns det ett paket kvar... Vi behöver ju två! Hittar en snubbe som kan se i datorn att de kommer in nånstans i slutet av mars!!
Så hinner skippade benen i ek och tog några skitfula i stål, som tur är kommer de inte synas under sängkappan! Fick med oss järnen som håller ihop madrasserna med och är på väg mot kassan när Fredrik kommer på att vi glömt madrassen vi ska göra sänggavel av. Vända om igen...!

Till slut kom vi därifrån och när Fredrik sovit klart för idag ska vi skruva möbler och bära runt sängar!

Möbler till Wille!

Vi har fastnat lite för ett bord med stolar till Willes rum från Ikea.

Men vilken färg?!

Bordet finns i blått, vitt eller rött. Stolarna finns dessutom i svart och gult.
Svart och vitt går ju bort ganska direkt, men caddie väljer man av det som finns kvar?!

Soffhäng!

Vaknar man klockan fem på morgonen svär mamma lite för att Wille sov i bilen igår kväll... Sen blir det massa mys och kramar i soffan i väntan på att klockan ska bli 11 så lunchen kan serveras! Sen väntar en skön sovstund, för både mamma och barn!

En liten present!

När ville kom hem från farmor och farfar i söndags fick vi träffa hans nya kompis! En kramig en som Wille verkar gilla riktigt mycket!