Tro det eller ej, men jag lever! Det är bara lite svårt att hitta tiden för att sätta sig här. Men jag ska försöka bättra mig, känns som om det kanske blir lite lättare nu när det börjar infinna sig lite rutiner i vardagen igen!
En vecka efter mitt senaste inlägg kom vårt älskade, efterlängtade lilla knyte! Ghandalph visade sig vara en liten Wilhelm, och jag kan nog erkänna att jag är lite partisk när jag säger att det är det vackraste lilla fina barn som någonsin slagit upp sina små blå på denna jord! Men bara lite...
Jag vet inte hur intresserade ni är, men mycket förmin egen skull för framtiden hade jag tänkt försöka knåpa ihop en förlossningsberättelse. Dessvärre kommer det bli ganska bildfattigt ett tag framöver då hårddisken på vår vanliga dator hotar med att säga upp sig så vi får roa oss med Fredriks gamla bärbara härke från början av 1853...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar