Dagen då livet fick sin stora mening!

Natten mellan onsdag och torsdag, den tredje november började jag ana att vi nog inom en ganska snar framtid skulle få träffa krabaten som hade bosatt sig i min mage i början av februari! Började få en del lättare värkar som kom med väldigt olika tidsintervaller. Fredrik passade på att sova ett par timmar utifall det skulle sätta igång, och jag väntade, och väntade... Försökte vila så mycket det var möjligt! Efter ett par timmar lugnade det ned sig och jag fick också sova ett par timmar.Torsdagen fortsatte med en del värkar som inte riktigt ville bli regelbundna, och Fredrik som jobbade kväll hade stor beslutsångest hurvida han skulle åka till jobbet eller inte! Framåt ett på eftermiddagen bestämde han sig för att vara hemma, och straxt därefter började värkarna bli regelbundna, med 6-8 minuter i mellan. Jag vankade runt här hemma och vi försökte oss på att äta lite mellan värkarna. Tiden mellan värkarna blev sakta kortare och vi försökte få tiden att gå genom att packa det sista, vila lite och ladda med mat och dryck!

Vid halv sju ringde vi förlossningen, för då var vi nere på under fem minuter mellan värkarna och de välkomnade oss in när vi kände att vi behövde komma.
Vi fixade lite till hemma innan vi packade in oss i bilen och åkte mot Linköping. Stannade på vägen och fyllde på BB väskan med lite att dricka till den blivande pappan.

Halv åtta var vi inne på förlossningen, och efter en undersökning som visade att jag var öppen 3 cm blev vi inskrivna kvart över åtta.
Sen blev det segt... Jag traskade runt där och jag öppnade mig sakta, sakta... Och smärtan var inte alls så farlig som jag trott! Det satt i ryggen för min del, men jag klarade att andas mig igenom värkarna med hjälp av Fredrik, som också fick fungera som danspartner! :-P
Framåt midnatt började det bli lite jobbigt och jag testade lustgasen, och det är jag glad för! För i samma veva satte de värkstimulerande dropp och då satte det fart! Aj!
Så här i efterhand har jag kommpitpå att dågick jag in en hel del i mig själv, jag vet att Fredrik, barnmorskan och undersköterskan var där, jag pratade med dom ibland men de kändes lite luddigt långt bort ibland. Har fått höra en och annan historia om vad som sades i ruset av lustgasen, Fredrik och barnmorskan hade ganska roligt åt mig imellanåt! :-)

Efter klockan två ändrades hela känslan igen och nu var det dags! Barnmorskan kom in efter att Fredrik ringt på henne och han har i efterhand berättat att han tänkte att nu var det inte många timmar kvar. Och det var det inte! Tre krystvärkar, mindre än fem minuter senare låg den finaste lilla killen på min mage! Nu kan vi snacka om kärlek vid första ögonkastet!

Klockan 02:15 den fjärde november fick vi träffa vår efterlängtade lille prins.