Mamma Vickan

Mitt foto
Välkommen till min blogg, en blogg om livet som trebarnsmamma, fru och mig! Jag är gift med Fredrik sedan juli -12 och tillsammans har vi sonen Wilhelm född i november 2011 och prematur-tvillingarna Ludwig och Edwin, födda i september 2013. TREVLIG LÄSNING!

fredag 23 november 2012

BVC och första hjälpen

I måndags var det dags för ettårs-kontroll på BVC. Eftersom vår sköterska vet hur larvig jag är när det kommer till att se Wille stickas fick vi sista tiden hos henne den dagen så Fredrik hann sova och följa med. (Jag får fortfarande rysningar när jag tänker på när jag var själv med Wille på BB och de skulle tappa halva ungen på blod för diverse tester...)

Han växer så det knakar i alla fall! 75 cm lång och 10 900 gram tung. Visar på att jag inte behöver oroa mig det minsta med att han kan vara så kräsen till lunchen, han får ju det han behöver. Hans eksem såg bra ut också, än så länge är han inte speciellt torr heller, så vi smörjer inte ens dagligen.

Två stick i låren fick han med! Men min duktiga prins hann knappt bli ledsen innan han kom på något annat, skönt det!

Men den här gången svullnade han upp lite och vi misstänkte att han fick lite feber, fast inget som vår värdelösa termometer visade, men den kan skilja närmare två grader... Måste hitta en ny, en bra! Tips?

Efter BVC var det raka vägen till Ekebo för att lämna Wille hos farmor och farfar för middag och bus medan Fredrik och jag åkte tillbaka för att gå på föreläsning om HLR. Intressant och bra att kunna!

Fick en liten aha-upplevelse när vi fick gissa på vad som är vanligast att barn sätter i halsen. Varken LEGO eller jordnötter var rätt, utan frukter som mandarin och apelsin. Skalet runt frukten sätter sig som ett lock för halsen så nu är jag ännu mer noga med att klippa Willes frukt i bitar.

3 kommentarer:

Pia sa...

Nu ska vi nog inte skylla allt på den värdelösa termometern...för de som tog febern var nog inte så bra heller ;) var nog inte så farligt, han saknade nog bara mamma o pappa så han var lite kramig <3 hoppas det arga gått över o du fått en ordentlig kram nu!! ;)

Vickan sa...

Han surade halva förmiddagen, sen kunde han inte vara utan lite kramar när det började bli dags att sova ;-)

Pia sa...

Ha ha vilken tur då!! Så kramig som han är så klarar han sig nog inte så länge ;) Härligt att han har fått ditt humör iaf o att ha inte surade när moster var barnavakt :P