Slöar...

Idag går det inte i många knop här hemma! Wille vaknade igår vid 22-tiden, jätteledsen! Men en timme senare sover han lugnt igen och jag slocknade innan huvudet låg på kudden...

Ett par timmar senare väcks jag av en panikslagen liten kille! Det går inte att söva om honom utan det slutar med att vi sitter i sängen, Wille så nära han bara kan komma med sin räv i ett hårt grepp. Sen satt vi där och gungade, nynnade och kramandes. Framåt fem-sex på morgonen kan jag lägga ifrån mig gullungen och somna själv någon timme till innan Fredrik kommer hem. Han tog en glad vaken kille och åt frukost med honom aå jag fick sova en stund.

Halv nio vaknar jag med hjärtat i halsgropen!
Jag hör ett illvrål från Wille, en stor smäll och sedan är det alldeles tyst, bara några sekunder men jag hann tänka mycket, värre blev det när Fredrik ropar på Wille! Men ungen svarade med ännu ett vrål och det visar sig att Wille skulle klappa katten som i sin tur tyckte Wille förtjänade ett antal smällar...
När jag ändå vår vaken kunde Fredrik och jag lika gärna byta så nu slappar Wille och jag i soffan medan pappa ska få sex underbara timmars ostörd sömn... Jag är avundsjuk, men jäklar vad vi ska sova middag ikapp idag, jag och lilleman, bara en timme kvar... ;-)