I tisdags var jag nog argare än jag varit på länge! Jag var så arg så att jag nästan skakade...!
Cissi och jag skulle ta oss en shoppingtur på Ikano och när vi parkerart och jag kliver ur bilen ser jag, och hör, att det sitter en liten ledsen bebis i bilen bredvid. Tänker ju inte mer på det och plockar ut vagnen och fixar med adapter till babyskyddet och så. Men sedan slår jag ett öga in i bilen där bebisen fortfarande är riktigt ledsen, och bilen är tom!! I babyskyddet i passagerarsätet sitter en liten, liten bebis. Inte alls gammal och skriker sig röd i ansiktet. Det hördes på skriket att han/hon (jag vägrar hen!!!) inte var gammal, det var verkligen det här spädbarns-skriket.
Jag blir bara så ställd och illa till mods! Hur kan man ens komma på tanken att lämna sin bebis så? Jag hämtar inte ens posten när jag är själv hemma med Wille... Ligger han och sover i vagnen kan jag gå ned i källaren i typ fem minuter, men är han vaken följer han ju med mig runt i huset.
Jag ringde i alla fall polisen, och de skickade en bil på en gång och bad oss vänta kvar och hålla koll på bebisen. Tyvärr hann mamman (?) komma innan polisen. Hon hoppade snabbt in i bilen och körde iväg, som om inget hade hänt. Polisen skulle dock försöka kontakta henne, med hjälp av bilens registreringsnummer. Jag hoppas att de vidarebefodrar ärendet till sociala myndigheter med för så gör man verkligen inte! Kan man lämna en så lite ensam i bilen och traska in i ett stort köpcentrum har man verkligen inte alla hästar hemma, och man förtjänar inte sina barn! Usch, jag blir arg nu när jag bara tänker på det!! Blä!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar