Mamma Vickan

Mitt foto
Välkommen till min blogg, en blogg om livet som trebarnsmamma, fru och mig! Jag är gift med Fredrik sedan juli -12 och tillsammans har vi sonen Wilhelm född i november 2011 och prematur-tvillingarna Ludwig och Edwin, födda i september 2013. TREVLIG LÄSNING!

onsdag 10 november 2010

Snöiga halkäventyr!

Jag behöver nog inte berätta för er att det var halt igår... Fredrik brukar i vanliga fall komma hem 16.20 men var igår inte hemma förens 16.50! Blanka sommardäck, med den bredden vi har på är nog inte att rekommendera, och Fredrik bevisade det ganska bra genom att själv vara nere i diket en sväng! Han hade en volvo (såklart!) inte mer än en meter bakom sig, tills slut tröttnade han och skulle bromsa in för att låta puckot åka förbi. Bara det att då låser sig ena bakdäcket, och Fredrik glider fint ned i diket, men kom upp igen när volvon kommit förbi. Då visar det sig att han bodde i nästa gård... Smart kille! Men han tycker tydligen inte att man ska ta det lugnt förbi honom...

Väl hemma så var det bara för oss att äta så skulle vi ut på vägarna! Tanken var att ta oss till Ekebo, dels för att byta till vinterdäcken och ge mina papper till Louise som hon ska lämna in till AF åt mig.
Det gick bra, över förväntan faktiskt! Halt var det och med jämna mellanrum såg man var bilarna åkt av! Men värst blev det ändå i Kårstad-kurvan! En skarp högersväng i lite uppförsbacke... När vi kommer runt hörnet står det en V70 i diket och blinkar för fullt. Nu trodde väl varken jag eller Fredrik att vi skulle kunna få upp den, men vi stannade ändå och Fredrik skuttar ur för att kolla läget. Vi bestämmer oss för att prova att få upp dom, och när Fredrik är bakom volvon och kollar läget får han helt plötsligt slänga sig undan, då kommer en passat farandes ned i diket mot Fredrik!! Efter att ha plöjt flera meter dike med vovlon lyckades vi få upp den, blanka sommardäck med fyrhjulsdrift funkar tydligen ganska bra!
Passaten stod värre till, men vi tänkte försöka där med, vi skulle bara vända bilen men det gick inte! Det var så halt att vi bara gled ned mot väggrenen, gång på gång! Det slutade med att vi fick ringa traktor, och ett tag trodde jag inte att han skulle få upp bilen heller, den stod still, och började plötsligt glida ned mot diket den med! Men det gick det med! Så när alla bilar var på vägen kunde vi åka mot Ekebo och äntligen få på vinterdäcken, men innan det hann en kopp kaffe slinka ned!

1 kommentar:

Sandra sa...

vinterdäck är en bra uppfinning.. själv fick jag lite panik igår när jag var påväg till Ms föräldrar och skulle bromsa innan en rondell. händer inget, absen slår i och i rondellen är det fullt av bilar.. det värsta av allt va att det va dyra bilar.. men med ca 1dm tillgodo stannade lilla bilen! men nu är ju vinterdäcken på och nåt dubb satt kvar iaf ;)