Ludde och Edwin åkte tillsammans i en transport-kuvös upp till neonatalavdelningen efter förlossningen, och hamnade på en intensivvårdssal där det finns personal närvarande dygnet runt. På rummet fanns fyra platser, men när vi kom var det bara ett barn på salen. Mina killar hade en egen under/barnsköterska och delade sjuksköterska med den andra lille bebisen.
De låg i varsin kuvös, Ludwig andades själv och Edwin fick lite hjälp på traven med cpap.
Ett par timmar efter förlossningen skulle jag få träffa mina små prinsar och jag var ganska nervös när Fredrik rullade in mig på salen i rullstol.
Men så små de var! Det är lite svårt att förstå i dagsläget, med mina klumpar på ca 5,5 kg.
Här hälsar jag på min lille Edwin! Masken i ansiktet är hans cpap som hade hade de första timmarna i livet innan han andades helt på egen hand.
Min Ludwig! Slangarna framför honom är hans navelkateter, det hade båda barnen, Ludwig i lite mindre än ett dygn och Edwin ett par timmar mer. Där i kunde det tas blodprover och ges medicin.
Det var via den de medicinerades för att få ordning på blodsockret som var lite svajigt i början.
I näsan sitter sondslangen, som går ned i magen, via den matades de var tredje timma med en spruta, först bara 5-10 ml, för att sedan öka på.
Ludwig fick ersättning i sin sond medan Edwin fick donerad bröstmjölk innan jag fick igång min mjölkproduktion och kunde pumpa så det räckte åt båda barnen.
På IVA-salen låg barnen från fredagen tills på måndagen.
På lördags morgonen när jag kom in till barnen hade de plockat bort Luddes navelkateter och strax efter jag kommit in plockade de bort Edwins, för de fungerade inte längre. Nu skulle de istället få sticka barnen varje gång de behövdes ta prover. Jag fick byta min första blöja på Ludwig och matade honom innan jag gick tillbaka in på specialBB där jag fortfarande hölls kvar för att få ordning på mitt höga CRP som skjutit i höjden innan förlossningen. Jag väckte Fredrik och vi åt lite frukost innan vi traskade över till NEO igen, nu skulle vi få hålla våra barn!
Så nervös jag var när jag fick Edwin i famnen för första gången, så liten och så mycket slangar att hålla reda på!
Jag och Edwin
På söndagen behövdes inte kuvöserna längre utan grabbarna fick ÄNTLIGEN ligga tillsammans på en värmebädd.
På eftermiddagen kom storebror och hälsade på sina bröder för första gången. Vad som pågick i hans huvud skulle jag kunna betala mycket för att få veta...!
Vår tid på IVA-salen blev inte så lång, redan på måndagen fick vi flytta över till samvården. Där fick vi ett rum med dubbelsäng (enda rummet som hade det, vi med twins är lite privilegierade och har förtur till det rummet) barnen hade sin säng och det fanns varsin fåtölj. Här skulle vi tillbringa de närmsta veckorna tills killarna var starka nog att få komma hem.